Varnade inte allmänheten för luftburen smitta

Per Follin, smittskyddsläkare deltog i utredningen.
Per Follin, smittskyddsläkare deltog i utredningen.
Legionellasmitta spreds i luften och fyra personer dog. Men allmänheten varnades inte.
– Vi gjorde en avvägning, nyttan av att berätta eller att skrämma upp en hel stadsdel, säger Charlotte Larsson, miljöinspektör på miljöförvaltningen i Stockholm.

Vattendimma från ett kyltorn på ett tak i Kista spred legionellasmitta i luften flera kilometer.

I slutet av augusti förra året konstaterade landstingets smittskyddsenhet, stadens miljöförvaltning och Folkhälsomyndigheten att det rörde sig om ett legionellautbrott.

Åtta fall av legionella upptäckts – hälften dog.

Patienterna bodde på olika adresser i Kista, Rinkeby, Tensta och Sollentuna.

Ville inte oroa allmänheten

Legionella, legionärssjuka, är en svår typ av lunginflammation med hög feber. Sjukdomen kan vara allvarlig – i synnerhet då den drabbar personer med nedsatt immunförsvar.

Trots det fick allmänheten aldrig veta om smittan som spreds i luften.

– Vi vägde nyttan av att berätta om det mot att skrämma upp en hel stadsdel och kom fram till att inte gå ut med information till allmänheten, säger Charlotte Larsson, miljöinspektör på miljöförvaltningen i Stockholm.

Vi vägde nyttan av att berätta om det mot att skrämma upp en hel stadsdel.

Charlotte Larsson, miljöinspektör Stockholms stad

– Det var långt mellan fallen och blev totalt åtta patienter. Därför var det svårt att göra en bedömning om vi skulle gå ut med informationen. Vi vägde det fram och tillbaka.

Om det varit fler fall med kortare intervaller emellan kanske de hade gått ut med informationen, berättar hon.

Landstinget deltog i utredningen

Inte heller landstingets smittskyddsenhet, som deltog i utredningen, informerade allmänheten.

– Att bara säga till allmänheten att det finns smitta i luften räcker inte. Det måste finnas en åtgärd. Syftet med att varna är att förhindra smittspridning och jag vet inte om vi hade kunnat göra det, säger Per Follin, smittskyddsläkare som deltog i utredningen.

Syftet med att varna är att förhindra smittspridning och jag vet inte om vi hade kunnat göra det

Per Follin, smittskyddsläkare Stockholms läns landsting

– Det rörde sig dessutom om ett så stort område att det var omöjligt att göra någon avgränsning.

Anledningen till att de inte gick ut till vården tidigare var enligt honom att det var svårt att säga var smittan hade uppstått.

– Vi kunde till en början inte säga att det rörde sig om en och samma smittkälla. Fallen upptäcktes inom loppet av elva veckor och vi till en början osäkra på om det bara rörde sig om ströfall, säger Per Follin, smittskyddsläkare, på Stockholms läns landsting.

Valde att informera vården

Det var först efter att sex fall av legionella upptäckts som bedömdes eventuellt höra samman som man valde att informera vården om att vara extra vaksamma.

– Då lyckades vården hitta två fall och de personerna överlevde, säger Per Follin.

Efter ett omfattande utredningsarbete hittade man smittkällan i ett kyltorn på en fastighet i Kista.

Ovanligt att informera

Enligt Fredrik Haux, utredare på Folkhälsomyndigheten, har det förekommit ytterst få tillfällen då man varnat allmänheten för legionella som spridits i luften.

– Vid det här senaste fallet av utbrott är frågan vilka effekter det skulle få om man varnar och uppmana folk att hålla sig inomhus. Kanske hade det skapat mer oro. Det är också omöjligt att veta hur vindarna blåser och smittan kan spridas flera kilometer, säger Fredrik Haux.

Har allmänheten rätt att får veta att det finns en luftburen smitta i området? 

–  Ja, det kan vara vettigt att personer i området får veta att ”här finns en fara”, säger Fredrik Haux.