Lena lämnade banken för kaféliv i Tyresta by

Caféet i Tyresta by har förvandlats till ett ekologiskt kafé med hembakat och luncher.

Lena Nielsen vill göra det till ett kafé man åker till, mer än bara svänger inom, när man är ute i området.

Furuväggarna är de samma, borden och stolarna står kvar, liksom de uppspikade gamla långfärdsskidorna från 20-talet.

Men något har hänt inne på kaféet i Tyresta by.

Möblerna och väggarna har målats ljusgrå, en fotoutställning pågår och caféutbudet har växt till att även innefatta soppor och ekologiskt hembakat.

Hemgjorda teer, granskottssaft, nötter och godis ligger fint framdukade på ett bord.

På menyn är våfflorna utbytta mot pannkakor och de traditionella smörgåsarna har försvunnit mot ett helt nytt utbud av mackor och toasts.

Vendelsöbon Lena Nielsen lämnade banklivet för att ta över kaféet från den gamla ägaren i höstas.

– Det här har varit min dröm i flera år. Vi har haft lite kaféverksamhet tidigare ute vid Rosendals trädgårdar, men var det något café jag ville ha, så var det detta. Jag är ingen kontorsmänniska, jag var på fel plats i många år, säger hon.

Bland besökarna i vinterns slutskede märks de sista tappra skidåkarna och barnfamiljer med pulkor.

Men Lena Nielsen vill göra ­kaféet till ett fik man åker till, mer än något man bara svänger in på när man är ute i området.

– Min tanke är att locka fler än friluftarna. Det tar ju bara fem minuter från parkeringen hit och intill fiket har man både hästarna och naturen. Alla är ju inte sugna på att gå de jobbiga slingorna, säger hon.

På frågan om vad hennes specialiteter är svarar hon:

– Biskvier och citronbiskvier. Men jag försöker variera mig både när det gäller luncher och fika, beroende på säsong och på vad kunderna vill ha. Jag gillar att prata och jag tror att kunderna märker det, säger hon och skrattar.

Det bästa med Tyresta?

– Att det är så långt ifrån snabbköpen och stressen man kan komma.

Det är alltså aldrig någon som suckar högt i väntan på latten?

– (Skratt) Det händer här också, men det är en utmaning att vända på dem också.

För Lena Nielsen gäller ett år i taget.

– Hela naturreservatet förändras ju och vi får se vad som sker i framtiden. Det här kan gå åt pipsvängen, men då har jag i alla fall gjort vad jag vill.

– Men jag tror inte att det kommer att gå åt pipsvängen. Jag tror på mig själv och upplever att stamkunderna trivs med mig.