Lennart, 91, började gympa som 16-åring

Lennart Birkoff har varit med i Sundbybergs gymnastikförening sedan 1943.
Lennart Birkhoff, 91, gick med i Sundbybergs Gymnastikförening 1943. Då var han 16 år.
Ronny Westberg.
Ronny Westberg.
Lennart Birkhoff, 91, gick med i Sundbybergs Gymnastikförening 1943.
Än i dag gympar han två dagar i veckan.
– Jag hänger ju med fortfarande, och så kommer jag ut två gånger i veckan. Det blir ju lätt lite ensamt annars, säger han.

Taktfast marschmusik ljuder över Ängskolans gymnastiksal.

17 pensionärer – alla män – följer noga Margareta Hellerström, 77 år, där hon står i mitten av ringen.

– Militärerna som jag leder på tisdagar och torsdagar vill alltid börja med marschmusik. Så jag kör det även här, förklarar hon.

Militärerna som jag leder på tisdagar och torsdagar vill alltid börja med marschmusik

Margareta Hellerström

För dagen är det Sundbybergs Gymnastikförening som gympar. Två grupper på raken med start klockan 19.

– I dag kör jag bägge passen, förklarar Margareta, som själv tävlade i gymnastik som ung. Det blir mycket rörlighet, smidighet och styrekträning på golvet.

Äldst i föreningen är Lennart Birkhoff, 91 år.

Han gick med i gymnastikföreningen 1943, då han var 16 år.

Lennart Birkoff har varit med i Sundbybergs gymnastikförening sedan 1943.

Lennart Birkoff har varit med i Sundbybergs Gymnastikförening sedan han var 16 år. Foto: Åsa Sommarström.

– Jag hade uppehåll när barnen kom, då ville jag ju inte lämna hemmet. Jag ville inte gå i från dem, säger han med värme i rösten.

När de båda döttrarna blev lite äldre så tog han upp gymnastiken igen och än i dag tränar han två gånger i veckan.

Tacklades in i ribbstolarna

Marschmusiken övergår i Herreys slagdänga ”Diggi loo diggi ley” och stretchen fortsätter.

– Löp! Ropar Margareta plötsligt och alla deltagarna – iklädda likadana mörkgröna tröjor med GSF:s märke på bröstet – börjar springa eller gå runt i salen.

Föreningen startade 1920 av brandmännen i Sundbyberg förklarar Ronny Westberg, som ansvarar för föreningen.

Då var disciplinen militärisk. Det var raka led och sträckta armar, minns Lennart.

Lennart Birkoff har varit med i Sundbybergs gymnastikförening sedan 1943.

Lennart Birkoff går från hemmet på Fågelsången ner till träningen i Ängskolans gymnastikhall, två gånger i veckan. Foto: Åsa Sommarström.

– Och så spelade vi djungelboll, där man skulle bli av med bollen så snabbt man kunde innan någon tacklade in en i en ribbstol, skrattar Lennart. Det var kul, men det fanns ju inga regler och blev ju en del blodvite.

Han tyckte om gymnastiken redan då, men den måste ju också utvecklas med tiden, menar han, och saknar inte bockarna och plintarna som de hoppade över.

Lennart flyttade till ett hyreshus vid vattentornet som femåring, och här på Fågelsången bor han kvar än i dag.

Vi åkte skidor ända ner till Sturegatan

Lennart Birkoff

– Vattentornet blev min lekplats, vi åkte skidor ända ner till Sturegatan, minns han och skrattar. Jag går fortfarande hemifrån och ner hit varje måndag och torsdag.

Vad har gympan betytt för dig?

– Ja, jag hänger ju med fortfarande, ler Lennart. Och så kommer jag ut två gånger i veckan. Det blir ju lätt lite ensamt annars.

Gymnastikföreningen, som är öppen enbart för män, blir lite av ett brödraskap berättar Ronny Westberg:

– Det har blivit lite av en kompisförening. I dag ligger nog medelåldern på 70 år. Många har varit med i 25-30 år och föreningen är mer aktiv än någonsin.

Om två år fyller föreningen 100 år, vilket ska firas med en dunderfest, lovar Ronny.

Sportat hela livet

– Ska du vila hela dagen? Då får du gå med även nästa grupp!

– Börja jobba nu!

De vänliga pikarna regnar över Lennart när han står och pratar med oss under tiden som de andra männen gör övningarna på golvet, och senare åter börjar springa.

– På stället! Margaretas stämma ljuder.

Och Lennart hoppar in i gruppen igen.

Sundbybergs gymnastikförening 1945

Sundbybergs Gymnastikförenings medlemmar, när de 1945 skulle äta middag på Stenvillan. Lennart Birkoff är fjärde man från höger i översta raden. Foto: Åsa Sommarström.

Som ung paddlade han tävlingskanot i föreningen som då fanns i Sundbyberg. På äldre dagar spelade han även pingis, men nu har benen och knäna satt stopp.

– Jag var väl ingen stjärna. Vi hade ett lag, som väl gick så där, skrattar han.

I dag ser han mest sport på tv och imponeras över snabbheten hos dagens pingisspelare. Och Så blir det en hel del fotboll.

– Jag har en kompis som ringer mig varje dag för att berätta vilka fotbollsmatcher som visas. Men vi ser på varsitt håll, han bor i Stockholm.

Jag var väl ingen stjärna. Vi hade ett lag, som väl gick så där

Lennart Birkoff

Så vad tycker du, borde vi ha ett OS i Stockholm?

– Ja, om det går. Men det blir ju så bra i tv:n också, och det räcker för mig. Men visst det vore ju lite kul.

Diplom som pris för gympatimmar

Hemma på Lennarts byrå står en pojke med armen sträckt i en segergest – en utmärkelse för att ha gymnastiserat i 4000 timmar.

Det delas även ut diplom till dem som gympat i x-antal timmar, vid varje våravslutningsfest. Och en hel hög av diplomen är Lennarts.

Lennart Birkoff har varit med i Sundbybergs gymnastikförening sedan 1943.

Dagens medlemmar i Sundbybergs Gymnastikförening tränar i två grupper varje måndag och torsdag. Foto: Åsa Sommarström.

Han har med sig en bild från 1945 där hela gymastikgruppen står uppklädda redo för middag på Stenvillan, en av restaurangerna i kommunen.

– Där står ju farsan, säger Åke Dahlborg, 81 år. Pappa var nog omkring 40 år på bilden. Jag hade inget intresse av att följa med honom hit, då.

Men så slumpade det sig så att ordföranden i föreningen varje vecka gick från Duvbo förbi Åkes hus i Tulemarken, när han skulle till gymastikträningen. Och tjatade om att Åke skulle följa med.

– Till slut gav jag med mig. Jag märker ju att jag mår mycket bättre av det, även om det i bland vore skönare att sitta kvar hemma framför tv:n, säger Åke.

Håller du på i tio år till, som Lennart?

– Absolut inte, jag har för mycket krämpor för det, skrattar han.