Lennart och Sven tog upp vänskapen – efter 80 år

Sven Nord och Lennart Oldmark gick i samma klass i Klara Folkskola på 30-talet.
Sven Nord och Lennart Oldmark gick i samma klass i Klara Folkskola på 30-talet.
Hemma hos 87-årige Lennart Oldmark är telefonen tyst. I trapphuset ser han bara nya ansikten, det är få som hälsar. Men en dag ringde telefonen. Han hörde en röst han inte hört på nästan 80 år.
– Jag visste på en gång vem det var.

I våras ringde det hemma i 87-årige Lennart Oldmarks lägenhet i Näsbypark. På andra sidan hörde han en röst han inte hört på 78 år.

Rösten var Sven Nords. Han hade läst Lennarts brors dödsannons i tidningen och fastnat vid efternamnet Oldmark. Sven lyckades leta upp Lennarts nummer och beslöt sig för att ringa.

– Jag visste på en gång vem det var, säger Lennart Oldmark.

Pojkarna på trappen

De vara bara pojkar då, i dubbelknäppta rockar på Klara Folkskolas trapp. I skolfotografiet från 1937 står pojkarna och flickorna på rad. I mitten står Sven, ett huvud längre än Lennart.

– Man levde för dagen då, hade inga planer om framtiden. Man lekte på gården tills mamma ropade att det var mat, säger Lennart Oldmark.

Sven Nord till vänster. Lennart Oldmark till höger.

Sven är på besök i Täby

Idag har Sven har tagit bussen från Norrtälje för att hälsa på Lennart i Täby centrum. De äter sina muffins med sked och pratar om vad som hände för ett helt liv sedan.

En tid innan andra världskriget ödelade Europa. Om stadsdelen Klara där de bodde. Där varje kvarter hade en egen mjölkbutik. Om stanken från dieselbussarna som rullade längs med Drottninggatan.

– Det fanns gott om avgaser även på den tiden, säger Lennart.

Pappan hade en tandläkarpraktik

Hans familj bodde på Drottninggatan, mitt emot Skandiabiografen. Där hade pappan också sin tandläkarpraktik och han tittade ner i människors munnar från morgon till kväll. Det fick inte under några som helst omständigheter vara något spring.

– När jag hälsade på fick jag smyga in köksvägen, säger Sven Nord.

De lekte i Observatorielunden, byggde fästningar och sköt mot varandra. Ibland lekte de på Klara Norra kyrkogård. Åkte kana på Bellmans grav.

– Jag mindes att den var ganska hög och hade en stor sten som man tog fart från, säger Sven Nord.

Sven måste ta sig till Täby för att de ska träffas. Lennart är inte riktigt i form för några längre resor. Foto: Erik Lejdelin

Vännerna skiljs åt

När de var i nioårsåldern började de olika skolor, deras vägar skiljdes åt. Men de mindes båda den stora mörkläggningen under krigsåren. Alla fönster i Stockholm var fördragna, inget ljus fick slippa ut som kunde underlätta för fiendens bombplan.

– Vi pojkar gladdes åt det där. Det var ingen som trodde att det skulle hända något. De äldre tjejerna stod på taken och spejade, säger Sven Nord.

När freden kom i maj 1945 fick Sven ledigt från skolan. Han hängde över kanten på bron och tittade ner på folkvimlet och papperslapparna som snöade ner på Kungsgatan.

– Det var hur mycket folk som helst.

Drottninggatan 63 år 1944, i hörnet av västra PUB-huset. Korsningen Drottninggatan och Kungsgatan västerut. Ett stenkast härifrån bodde Lennart Oldmark. Foto: Stadsmuseet i Stockholm/Vimar Ericsson

Fick fruar och barn

De båda gifte sig och fick barn. Lennart träffade sin fru på Skansens dansbana. Han var tjugo, hon fjorton.

– Jag frågade om hon ville dansa. Sen blev det fler danser och så blev jag presenterad för föräldrarna. Svårare än så var det inte.

På den tiden trodde man på ett långt äktenskap. Och så blev det också.

Lennart Oldmark

De gifte sig 1955 och köpte sin första lägenhet i Traneberg för 3 000 kronor. De lyckades håll ihop i tre decennier. Nu har de varit frånskilda i 35 år.

– På den tiden trodde man på ett långt äktenskap. Och så blev det också.

Sven Nord träffade sin fru på dansbana i Ella park. Idag bor hon på ålderdomshem, han bor ensam kvar i deras lägenhet i Norrtälje.

Efter att Sven Nord fick sitta med sin kusin som jobbade som biomaskinist fick han höra att elektriker var ett bra jobb. Han jobbade sen som elektriker hela livet fram till pensionen på 90-talet. Foto: Erik Lejdelin

Sven kan åka på nostalgiresor

Han brukar åka in till stan – på ”nostalgitrippar” som han säger. För en tid sedan gick han förbi sitt gamla hem på Apelbergsgatan.

Huset står kvar, så långt kom inte rivningen av Klara. Men mycket av barndomens gator existerar idag bara i svartvita fotografier.

Och i minnet förstås.

Lennart är hjärtsjuk

Men för Lennart är det svårare att ta sig in till stan. Han tar sig fram med rullator och hjärtsvikten innebär att han kan falla ner på gatan när som helst. Ingen idé att planera något då, säger han.

”Det är klart att man kan ringa sina barn, men man kan inte ringa varje dag”

Lennart Oldmark

Nu handlar det om att få dagarna att gå.

– Jag får sysselsätta mig så gott jag kan. Ibland får jag bilder från min son som bor på Gotland. Man får glädjas åt det som erbjuds.

Lennart Oldmark jobbade hela sitt liv som företagsekonom. Han flyttade från Klara på femtiotalet till Traneberg, därefter till Mörby centrum innan han landade i Täby 1982. Foto: Erik Lejdelin

Är det ett ensamt liv?

– Äsch, tiden går och man lägger ett år bakom sig. Tar sig an nästa. Det är klart att man kan ringa sina barn, men man kan inte ringa varje dag. Därför är det så bra att jag har Sven att ringa nu.

De pratar om de gamla klasskompisarna Bosse Billing och Arne Boman. Om Erna Groth som blev skådespelare. Men livets stora glädje, säger båda, var familjelivet.

– Så var det. Vi hade alltid öppet hus när barnen var små så det var mycket som hände på den tiden. Nu har jag sex barnbarn och sju barnbarnsbarn, säger Sven Nord.

Sven Nord ska åka hem till Norrtälje igen. Lennart ska hem till sin lägenhet i Näsbypark.