Här lever hantverket kvar på Söder

Mats Qwarfordt tillverkar handgjorda tapeter på Långholmen.
Mats Qwarfordt tillverkar handgjorda tapeter på Långholmen.
Bokbindarna Lotta Löwgren och Johanna Röjgård delar lokaler på Götgatan.
Bokbindarna Lotta Löwgren och Johanna Röjgård delar lokaler på Götgatan.
Över en tredjedel av jobben på Söder är inom kommunikation eller företagstjänster inom IT. Det är långt ifrån så många som har valt att satsa på en karriär som hantverkare.
Men eldsjälarna finns här, och Mitt i har träffat några av dem.

Mitt på Götgatsbacken, lite undangömd innanför gallergrinden, ligger stugan där inte mindre än två bokbindare huserar. Lotta Löwgren och Johanna Röjgård delar på lokalen och hjälps ibland åt med olika projekt. På bordet ligger en tjock bibel från 1700-talet, som Lotta Löwgren håller på att restaurera.

Varje bok som de binder blir unik och personlig och de har stor respekt för historiken och tekniken i yrket.

Lotta Löwgren och Johanna Röjgård. Foto: Pekka Pääkkö

– Jag tror aldrig att det här kommer att dö ut, för det kommer alltid att finnas en efterfrågan på hantverk av kvalitet och som är unika. Inte bara dussinvaror, säger Lotta Löwgren.

Andra är inte lika övertygade om hantverkets framtid. Snarare hyses en del oro för att många viktiga kunskaper kan komma att dö ut.

LÄS MER: Hantverkarstaden låg på Södermalm

På Långholmen, i ett gammalt fångvaktarhus, är hyllorna fyllda med rullar av tapeter. Här arbetar tapetmakaren Mats Qwarfordt.

– Jag är en nörd. Jag måste få hålla på med det jag gör. Vi är inte så många tapetmakare kvar. Det är bara 15 stycken i hela västvärlden, säger han.

Han är orolig för att kunskapen ska dö ut med de få som finns kvar.

– Det är viktigt att kunskapen finns kvar. För när den väl är borta, så är den borta, säger Mats Qwarfordt.

Samma tankar finns hos Karin Hassle, som är glaskonstnär med en studio längst ner på Folkungagatan.

– Vi får inte glömma bort var vi började någonstans. Man kan inte hoppa över historien. Då måsta man till slut uppfinna hjulet igen, säger hon.

Glaskonstnären Karin Hassle. Foto: Pekka Pääkkö

Men där är vi inte än, och Karin Hassle är ändå hoppfull när hon tänker på framtiden för hantverket på Södermalm.

– Det kanske är fler och fler hantverkare som söker sig hit för att nå ut till sina kunder. Södermalm är ett område som är tillåtande för det udda och unika, jämfört med andra stadsdelar, på något sätt, säger hon.

Ett stenkast därifrån, på Bondegatan, finns ett exempel på det. För sex år sedan öppnades Stockholms ljusstöperi här. Mimmi Wandersjö-Fors jobbar här tillsammans med sin make och son.

Hon lämnade en karriär i filmbranchen för att satsa på ett familjeföretag och hantverk.

– Jag brukar säga att jag träffade ett ljushuvud. Min man hade erfarenhet av ljusstöperi och på den vägen är det, berättar Mimmi Wandersjö-Fors.

Hon tror att hantverket är på väg tillbaka.

– Jag tror att man söker andra värden idag. Våra ljus kanske kostar lite mer, men det är bättre kvalitet och lång brinntid. Man kan ju ifrågasätta om det är en bra affärsidé. Man skulle kanske sälja fler om de brann ner snabbare, säger hon skrattandes och fortsätter:

– Vi lever ju i ett slit och släng-samhälle. Det går ju inte att fortsätta så i längden, utan man måste tänka om.

Christoffer Fors doppar ljusen i den hemliga blandningen. Foto: Pekka Pääkkö