Hennes tuffa livsöde hjälper andra bli drogfria

Lisbeth Koel är från Lidingö och har under många år drivit behandlingshem på ön. Fotad utanför Behandlingshemet Kvarnlyckan på Lidingö.
Lisbeth utanför behandlingshemmet Kvarnlyckan. "Jag driver mig till ytterligheter".
Lidingöbon Lisbeth Koel var nära att dricka sig till döds men en läkares bryska budskap fick henne att tvärvända.
I 25 år drev hon behandlingshem på ön. Nu oroas hon för ungas drogbruk.
– Dagens cannabis är mycket starkare.

För några veckor sedan föreläste Lisbeth Koel i Ansgarskyrkan om drogernas väg till Lidingö.

Men hennes egen väg ut ur ett tungt missbruk är en Lidingöhistoria värd att berätta.

En av ”Neppanbrudarna”

Som barn var Lisbeth som en liten fisk.

…det var väl ingen som tänkte att jag skulle trilla dit.

Hon mer eller mindre bodde i simbassängen. Och all träning gav resultat. Hon simmade på elitnivå mellan 1960 och 1971, deltog i 19 svenska mästerskap och tog massvis av medaljer för simklubben Neptun. ”Neppanbrudarna” tränades av både svenska och amerikanska coacher, i perioder tränade och tävlade de i USA.

–  Jag bodde i bassängen, det var väl ingen som tänkte att jag skulle trilla dit, säger hon.

Hanterade depression med vin

Men när hon slutat med simningen började hon jobba i krogbranschen.  Hon mötte en man från Lidingö och födde en dotter. Då gick hon in i en djup förlossningspsykos men fick ingen hjälp.

– Jag hanterade det genom att dricka vin. Jag var bäst på att bli bäst inom simning men jag var också bäst på att gå ner mig . Ingen såg det, jag blev smalare och och smalare och ville bara dö.

Till slut åkte hon fast för rattfylla.

– Då visste alla. Men jag tyckte det var skönt.

En del av Lidingös A-lag

Trots det slutade hon inte dricka. Hon var nära att dö i vattensot i Rio, hon togs in på rehab. Men inget hjälpte. Under det tidiga 1980-talet var hon en av Lidingös A-lagare.

– Vi var fem kvinnor i gruppen.  Många var rädda för oss. Alla är döda nu, utom jag, säger hon.

En dag försvann Lisbeth. Hon hittades i en sommarstuga på Lidingö av en bekant. Hon vägde 43 kilo och kunde inte gå.

Hoppa från taket eller fortsätt leva

Hon blev intagen på Danderyd och där träffade hon en brysk läkare som gav henne ett val.

– Jag kan inte hjälpa dig, sade han. Du kan åka upp på taket jag knuffar dig inte men du kan hoppa själv. Det var den 16 april 1984.

Lisbeth fattade sitt beslut. Hon slutade dricka och tog kontakt med dottern som då var nio år.

– Ända sedan dess har det inte gått en dag utan att vi har pratat.

Träffade drömprinsen

Så hände något annat. Hon träffade drömprinsen, Erik Koel. De var tillsammans till hans död 1999, en svår livskris som hon mötte utan alkohol.

– Om jag skulle börja dricka skulle jag svika honom och alla som ser mig som en människa med en gloria, säger hon.

Lisbeth har hjälpt många missbrukare Mellan 1988 och 2014 drev hon två behandlingshem på Lidingö. 2009 fick hon utmärkelsen “Årets medlem 2009” i föreningen Kvinnor och företag.

Tror på tuff kärlek

Nu har hon dragit sig tillbaka från den verksamheten. Men drogfrågan – och särskilt drogbruket bland unga på Lidingö engagerar och oroar henne. Drogerna som florerar på ön är starka, dagens marijuana är 100 gånger starkare än den som fanns på 1960-talet menar hon.

…jag tror på fakta, tuff kärlek och rak kommunikation.

– Här pratar man om droger fel. Man ska inte säga aja baja, det hjälper ju inte. Det är svårt men jag tror på fakta, tuff kärlek och rak kommunikation.

Kurs hjälper inte mot hjärtfel

Sedan tycker hon att socialtjänsten inte ska ansvar för missbruksproblematik.

– Missbruket ska ligga under landstinget! Socialsekreterarna har fått ett uppdrag som de inte har utbildning för. Om du har diabetes eller hjärtfel kan du inte gå på kurs för att bli frisk, säger hon.