Min lokala hjälte

”Vi är redo att ge Sollentuna mer kultur”

marianne sand
Marianne Sand, grundare av Edsbergs slottsteater.
De gör lokalproducerad teater som går på export till prestigefulla scener runt om i landet.
Men hemma i Sollentuna saknar Edsbergs Slottsteater både en fast lokal och en scen att visa upp slutresultatet på.
– Vi är redo att ge Sollentunaborna mer kultur, säger grundaren Marianne Sand.

Egen härd är guld värd. Fråga bara Marianne Sand, regissör, manusförfattare och grundare av Edsbergs Slottsteater, som saknar en.

Sedan 2014 har de satt upp egna produktioner med originalmanus och professionella, etablerade skådespelare. Och trots att de ibland har behövt repa hemma i vardagsrummet hos ensemblen har de sålt ut föreställning efter föreställning – bland annat på prestigefulla Stadsteatern i Stockholm.

Men trots att succéerna avlöst varandra har varken teatern eller Sollentuna kommuns kulturliv nått sin fulla potential, menar hon.

– Vi är beroende av att hyra in oss tillfälligt, och utan en egen lokal är det svårt att behålla kontinuiteten och planera långsiktigt. Det är tråkigt, för vi har både ambition och möjlighet att göra mycket mer. Men på grund av lokalfrågan riktar vi vår verksamhet mot andra kommuner, säger Marianne Sand.

På grund av lokalfrågan riktar vi vår verksamhet mot andra kommuner

Marianne Sand, regissör


Johan Wennerstrand, Fredrik Hiller, Karin Bjurström och Elin Rise turnerar med Ett dockhem – en repetition.

Ett dockhem – en repetition.


Hon startade Edsbergs Slottsteater som ett enskilt bolag 2013, och idén föddes lite ur en tillfällighet. En dag när Marinanne Sand, som vid den tiden arbetade som dramalärare på Rudbeckskolan, var ute och promenerade i Edsbergsparken tittade hon på slottet och tänkte: här vill jag vara och verka. Med utgångspunkt i just den platsen skrev hon en pjäs om Malla Silfverstolpe som växte upp på Edsbergs slott i slutet av 1700-talet.

Och resten är lokalhistoria.

Malla och kärleken blev en omedelbar succé, och sedan dess har trettondagsteatern på Edsbergs slott blivit en uppskattad – och oftast utsåld – tradition.

I flera års tid har Marianne Sand kämpat för att teatern ska få en fast hemvist i det som både hon och flera av skådespelarna i ensemblen kallar för sin hemkommun. Missförstå henne rätt. Edsbergs slott är i vissa sammanhang en fantastisk plats att verka på, menar hon. Men lokalerna är inte alltid helt ändamålsenliga, och framför allt inte deras egna – namnet till trots.

– Slottets lokaler har begränsad tillgänglighet eftersom Kungliga Musikhögskolan har sin verksamhet där. En scen i Edsvik skulle vara en tillgång för upplevelser inom teater och musik. Det krävs en större satsning, säger Marianne Sand.


Marianne Sand, regissör, skådespelare och grundare av Edsbergs slottsteater.

Marianne Sand, Edsbergs slottsteater.


En fast scen med plats för 200 personer är en bra början, gärna på Edsvik-området för att dra nytta av – och ytterligare stärka – Sollentunas epicentrum för kultur och rekreation, föreslår hon. Och den kan med fördel delas av olika aktörer. Men hittills har intresset från Sollentuna kommuns sida varit svalt.

– Vi har fått erbjudande om att använda Kulturskolans och Arena Satellitens scener, men det känns helt fel för oss att verka på en plats som är till för barn- och ungdomsverksamhet, säger hon.

Men inför valet har frågan om kultur för vuxna hamnat på dagordningen, och Marianne Sand hoppas att kommunen ska gå teatern till mötes.

– Jag tror att man tänker att Stockholms stad ska tillgodose Sollentunabornas behov av kultur. Men då måste man ställa sig frågan: ska Sollentuna vara en kommun där folk lever eller en förort där folk bor, säger Marianne Sand.