Så får förskolekocken barnen att älska spenat

Vincent, 4 år, och Oliver, 1 år, tycker att det är smarrigt med vegetariskt.
Vincent, 4 år, och Oliver, 1 år, tycker att det är smarrigt med vegetariskt.
På Mulledalens förskola ser menyn ibland lite annorlunda ut. Där lagar nämligen Petra Cavini vegetarisk mat två gånger i veckan.
– Vi har haft barn som knappt vågade titta på ett salladsblad tidigare men som nu älskar spenat.

Himlen är stundtals mörk av moln men när det vankas lunch på Mulledalens förskola tränger solen fram. Ute på gården sitter ett femtontal barn och väntar spänt. Inne i köket står Petra Cavini och förbereder det allra sista.

– Vissa rätter får man förbereda kvällen innan, men den här maten har jag lagat sedan klockan tio ungefär.

På rullvagnen placerar hon ut skålar fyllda med ugnsbakad potatis, havrebaserad tsatski, libanesiskt libabröd, avocadosallad och Oumphspett – ett slags köttsubstitut som man utvinner genom sojabönor.

– Barnen tycker alltid att det blir roligare om man sätter maten på spett, de äter väldigt mycket med ögat, säger hon och skjutsar ut vagnen i solskenet.

Barnen lär sig om vad de äter

Vegetariskt alternativ finns varje dag, men två dagar i veckan serverar Petra vegetarisk och vegansk mat till alla barnen.

– Ambitionen är att normalisera vegetarisk mat men förskolans syfte är inte att få barnen att bli vegetarianer. Det handlar om att lära sig vad man stoppar i sig, var maten kommer ifrån och hur mat påverkar miljön. Vi har barn som knappt vågade titta på ett salladsblad tidigare men som nu älskar spenat.

Petra Cavini står mitt i förskolans egen odlingslott. Foto: Erik Lejdelin

Ett stenkast från den asfalterade innergården finns det en lummig odlingslott där de knapriga salladsbladen växer ur jorden och ett växthus är fyllt med meterhöga tomatplantor. Maten som blir över lägger pedagogerna tillsammans med barnen i komposten.

– Till en början var den vegetariska menyn nog lite främmande, för såväl barn som pedagoger. Men det handlar nog främst om att maten ser annorlunda ut och att den serveras på ett annat sätt. Det är inte det vanliga med en kastrull med potatis tillsammans med panerad fisk och sås.

När vagnen rullat ut springer barnen nyfiket fram och pekar och frågar. Någon tycker att paprika är blä men att avocadon är god.

– Vi håller inga föreläsningar utan vi pratar om maten på tallriken på ett naturligt sätt utifrån barnens nyfikenhet. Vi kan prata om var saker och ting växer och vilken tid på året det växer, vilket ofta leder till roliga diskussioner.

Petra Cavini lagar vegetariskt åt barnen. Foto: Erik Lejdelin

En av Sveriges största veggobloggare

Petra Cavini började på förskolan tidigare i våras efter att de fått nys om henne via hennes blogg – en av Sveriges största veggobloggar. Hon har även provat lyckan på Sveriges Mästerkock där hon gick vidare till uttagningarna. En upplevelse som fick en blodig utgång.

– Jag skar mig rätt rejält under en av utmaningarna men jag har återhämtat mig nu. Men det  var inte riktigt min grej att tävla i matlagning, jag vill hellre laga i lugn och ro och med lite skön musik i bakgrunden.

”Jag som matintresserad trodde att det var svårt att laga vegetarisk mat”

Eftersom hon hade en bakgrund som barnskötare passade hon perfekt som kock till förskolan, som vill satsa på miljö och hållbarhet. Men hon har inte alltid varit vegan, i hennes barndomshem åt man mycket kött och innan hon satsade på veganlivet satt även hon på fördomar.

– Jag som är matintresserad trodde att var svårt att laga vegetariskt och inbillade mig att det var svårt att få till en fullständig rätt. Men det tog inte lång tid innan jag blev motbevisad.

Skriver en kokbok med barnen

Nu är hon i färd med att skriva en vegetarisk kokbok, där också barnen får vara med och ta fram ingredienser och smakkombinationer de tycker om.

– Vi låter barnen ha åsikter om maten, gillar de inte vissa rätter får vi tänka om. Vi vill normalisera maten, så att vegetariskt inte blir lika främmande när de blir äldre, och vi utgår bara från ett miljöperspektiv och inte ett etiskt.

På bakgården har barnen ätit klart. Det libanesiskt libabrödet verkade gå hem – potatisen, salladen och spetten likaså.

– Nästa steg är att barnen ska lära sig att gå och panta, säger Petra Cavini.

På bloggen happyfoodbypetra.com kan du följa Petras matresa.