Min lokala hjälte

Maktlekar bland Söders unga

När leken på skolgården övergår till våld. Södermalms fältassistenter varnar för att maktlekar förekommer bland barn och unga. Bilden är en genrebild.
När leken på skolgården övergår till våld. Södermalms fältassistenter varnar för att maktlekar förekommer bland barn och unga. Bilden är en genrebild.
Sudda på armen tills det börjar blöda eller skjuta en fotboll så hårt man kan på någon.

Nu varnar fältassistenterna om att maktlekar har fått fäste bland Södermalms barn och unga.

Det kan verka harmlöst eller som en rolig lek. Men i spelreglerna förekommer det både straff och hierarkiska ordningar.

Södermalms fältassistenter varnar nu för att barn och ungdomar håller på med så kallade maktlekar, med namn som ”Slavleken”, ”Gul bil”, eller ”Kronan”.

En del av maktlekarna innebär att den ena ska tjäna den andra, och om tjänaren inte lyder så hotas man att bli utfryst eller bestraffad. Andra handlar om att tåla så mycket smärta som möjligt.

– Det kan till exempel vara att man ska sudda på någons arm tills det börjar blöda. Börjar hen gråta, så har suddaren rätt att utsätta den som gråtit med kränkande ord eller handlingar, säger Annika Öman, fältassistent på Södermalm.

Klarar man inte smärtan blir man kallad för mes och kan få bestraffningar som sparkar och slag, eller kanske en hård boll sparkad på smärtsamt ställe. Reglerna förändras ständigt, och varierar från skola till skola.

Varför håller barnen på med maktlekar?

– De flesta av barnen och ungdomarna ser det som en lek, något som bara är på skoj eftersom alla är med på reglerna, säger Annika Öman.

– De har svårt att se att det ofta egentligen handlar om grupptryck och förtryck. Att det inte är okej, även om alla är med på det.

Hon tror inte att det skett någon egentlig ökning av våldslekarna, eller att de skulle förekomma mer på Södermalm än på andra ställen. Men skolorna uppmärksammar dem mer nu, sätter ord på dem.

– Att maktlekar förekommit länge gör det fortfarande inte till en accepterad lek. Barn kränks och mår dåligt.

Lekarna förekommer främst på högstadiet, men även i lägre åldrar. Som föräldrar och ungdomsledare kan man till exempel vara uppmärksam på om barnen har blåmärken, har andra typer av skador eller kommer hem och har ont.

– Det är viktigt att vuxna visar en nolltolerans. Att man vågar prata om det och läser på, säger Annika Öman.

Stockholmsförfattaren Sannie Wedberg har varit med och skrivit flera böcker om maktlekar bland unga. Ofta ett de ett dolt problem, det finns ingen statstik som visar på utbredningen.

– Men jag skulle säga att det förekommer maktlekar på alla skolor, i olika omfattning.

De senaste åren har hon sett en ökning av maktlekar på nätet i olika sociala medier. Det kan handla om att man får ett uppdrag eller utmaning, gör man inte det utesluts man ur gruppen.

– Det kan vara allt från kriminella handlingar till att man ska slå någon, säger Sannie Wedberg.

Att prata om maktlekarna utan pekpinnar, tycker hon är vikigt.

– Det är inte regelrätt mobbing, eftersom alla deltar frivilligt. Men det blir lätt att maktlekarna döljer mobbing. Det är svårt för unga att veta var gränsen går. Därför behövs vuxna som man kan prata med.