Många ber kyrkan om pengar

Marie Löfgren, diakon i Turebergskyrkan, blir arg när hon tänker på det faktum att allt fler Sollentunabor behöver pengar från kyrkan för att få en guldkant i vardagen.
Marie Löfgren, diakon i Turebergskyrkan, blir arg när hon tänker på det faktum att allt fler Sollentunabor behöver pengar från kyrkan för att få en guldkant i vardagen.
Högst upp på önskelistan: Hela skor, en utflykt eller ett par julklappar till barnen.

Inför jul hjälper Turebergskyrkan barnfamiljer och vuxna som lever på marginalen i Sollentuna.

– Va? Finns det barn som inte får julklappar?

Förra julen stod diakonen Marie Löfgren i Sollentuna centrum och slog in julklappar till de invånare som ville få sina paket iordninggjorda samtidigt som de skänkte en slant till behövande.

Hon hörde barnens kommentar och deras förvåning över att det finns andra barn i kommunen vars familjer inte har råd med skimrande klappar runt granen.

Men som diakon är Marie Löfgren inte förvånad. De senaste åren har hon märkt att allt fler som besöker Turebergskyrkan visar sig behöva pengar till skridskor, barnens fotbollsträning eller till en bit julmat inför den annalkande storhelgen.

En av dem som ansökt om ett ­bidrag inför julen är Ingegärd Jansson.

Högst upp på hennes önskelista står ett klippkort till simhallen i Sollentuna. Hon är förtidspensionär och har en sjukdom som gör att musklerna försvagas allt mer ju längre tiden går.

Men kommunen anser att hennes sjukpension borde räcka till träningskortet.

Det gör det inte och därför hoppas hon nu få hjälp från kyrkan för att kunna simma regelbundet.

– Jag vill inte ge mig, inte bli sämre i kroppen. Jag mår bättre av att simma. Jag jobbade i 22 år innan jag blev sjuk och jag har inte försatt mig själv i den här sitsen, säger Ingegärd Jansson.

Ögonen blänker. Det tog emot att ansöka om pengarna. Viljan att klara sig själv är stark, något som diakonen Marie Löfgren känner igen hos många av de som lever på marginalen.

–­ Jag brinner för att ta bort skambegreppet. Det är helt fruktansvärt att kämpa så med en sjukdom och samtidigt inte ha råd att simma. I vår hjälpförening vill vi ge lite guldkant till vardagen, så att människor kan få det där lilla extra, säger Marie.

Både hon och Ingegärd Jansson ömmar särskilt för behövande barnfamiljer.

En av de ensamstående föräldrar som fått bidrag av kyrkan är Nadja.

I somras fick hon och den yngste sonen pengar för att följa med kyrkan på ett sommarläger och under året är hon och sonen med i en grupp för ensamstående mammor.

– Jag blir mindre orolig när jag varit här. Min son blir glad också, säger Nadja.

Marie Löfgren blir arg när hon ser Sollentunabor som faller mellan stolarna hos olika myndigheter när de har blivit arbetslösa ­eller sjukskrivna.

Hon tycker att det är dags för ett nytt diakonuppror, likt påskupproret som pågick förra våren mot sjukförsäkringsreglerna.

– Att Sollentuna blir rikare och rikare beror bara på hur det ser ut i vissa områden. Men vissa tjänar per månad vad andra har i årsinkomst. Alla kan få en livskris och pengar är avgörande för om du kan komma tillbaka eller inte, ­säger Marie Löfgren.

Nadja heter egentligen något annat.

Jag brinner för att ta bort skambegreppet.Marie Löfgren, Diakon

Fakta

Kyrkan slår in dina julklappar

Inför julen och sommaren ger Turebergskyrkans hjälpförening bidrag till invånare som de ofta redan har kontakt med, men som visar sig behöva ”det lilla extra” i vardagen.

För att samla in pengar till fonden slår de i år in julklappar i Sollentuna centrum 15-23/12. Förra året fick de in 28 500 kronor som gick direkt till behövande.

Det är fler invånare som söker bidrag än som får det.

Källa: Turebergskyrkan