Många söker sig till kvinnojouren

Ytterligare en kvinna är i behov av kvinnojourens skyddade boende. Kirsti, som arbetar ideellt på jouren, bäddar hennes säng.
Ytterligare en kvinna är i behov av kvinnojourens skyddade boende. Kirsti, som arbetar ideellt på jouren, bäddar hennes säng.
74 kvinnor 87 barn sökte stöd på kvinnojouren i Upplands-Bro förra året. Endast en femtedel av dem kunde erbjudas skydd.

– Det är en frustrerande situation, säger jourens ordförande Yvonne.

De röda påslakanen är fortfarande fuktiga från tvätten, det har bara gått några timmar sedan kvinnan som sov här i natt lämnade lägenheten.

Kirsti, som arbetar ideellt på Kvinnojouren Anna i Upplands-Bro, bäddar återigen sängen som står till förfogande till behövande kvinnor. För en halvtimme sedan ringde socialen – ännu en kvinna är i akut behov av skydd. Hon har flytt från hemmet hon delar med sin man. Hoten och slagen är sedan länge vardag, men nu står hon inte ut längre. Hon vet att hon måste söka hjälp om hon ska överleva, berättar Kirsti.

Kvinnan som snart anländer har tur som får tillgång till ett av rummen i kvinnojourens lägenhet. Hon är långt ifrån ensam om behov av hjälp.

– De byter av varandra. Så fort en kvinna lämnar så kommer nästa. Det finns inget kösystem på lägenheten, det är först till kvarn som gäller, berättar kvinnojourens enda heltidsanställda.

Det har inte alltid varit så här hektiskt. Men sedan jouren öppnade för åtta år sedan har antalet kvinnor som söker skydd från en tillvaro med fysiskt och psykiskt våld ökat dramatiskt. I dag tvingas jouren att neka kvinnor och barn boende och skydd.

– Det ser likadant ut i hela Stockholms län, säger jourens ordförande Yvonne.

I slutet av förra året beviljades kvinnojouren i Upplands-Bro pengar från kommunen och man kunde då anställa en person på heltid. Statistiken talar för att det behövdes. Arbetstimmarna som läggs ner ökar stadigt varje år, likaså antalet telefonsamtal från kvinnor som söker hjälp och stöd.

Siffrorna över hur många kvinnor och barn som har nekats boende beskriver kanske belastningen på jouren tydligast; 2010 nekades tio kvinnor och sju barn boende. 2011 fick 62 kvinnor och 71 barn passera utan möjlighet att få skydd här.

– Det hände något mellan 2010 och 2011. Förra året var helt hysteriskt, säger Yvonne, som också märker att våldet ter sig allt grövre.

– En del kvinnor som kommer hit har tur att de över huvud taget överlever.

För att jouren ska fungera så smidigt som möjligt krävs det ett bra samarbete och en väl fungerande kommunikation med kommunens socialtjänst – något som man inte är helt nöjd med i dag från jourens sida.

Även Maria Porshage, chef för mottagningsenheten på kommunen anser att samarbetet kan utvecklas.

– Vi har ett bra samarbete, men det kan alltid bli bättre. Vi har ju samma mål och eftersom vi är en liten kommun har vi större chanser att lyckas.

Förra veckan hölls ett möte där kommunen och jouranställda diskuterade samarbetet och hur det kan utvecklas.

De kvinnor som engagerar sig i jouren utför ett tungt arbete och det tär på dem när de tvingas neka kvinnor hjälp.

– Vi gör det här för att vi brinner för det. Det är stundtals jobbigt, men i slutändan värt varenda sekund. Alla 91 kvinnor som vi har lyckats hjälpa har en speciell plats i hjärtat, säger Yvonne.

Samtidigt gör sig den mörka statistiken påmind.

– Ibland undrar jag vart de kvinnor som vi inte har kunnat ta emot tog vägen. Lever de ens i dag?

Fakta

Ökat tryck på kvinnojouren