Min lokala hjälte

De trodde att de skulle dö på vägen

Från krigets Syrien och Afghanistan, till Åkersberga. Flyktingpojkarna deltar i Bergagårdens nystartade dansskola, som syftar till att integrera ungdomar.
Från krigets Syrien och Afghanistan, till Åkersberga. Flyktingpojkarna deltar i Bergagårdens nystartade dansskola, som syftar till att integrera ungdomar.
De har flytt kriget. Flera av dem har de rest hit ensamma, utan sina familjer, på den livsfarliga vägen genom Europa.

Mitt i har träffat en grupp flyktingpojkar i Åkersberga.

– Vi trodde att vi skulle dö på väg hit, säger Ali.

En skakig båtfärd, mitt i natten på Medelhavets vågor. Ett grekiskt fängelse dit flyktingar hänvisas. Flera timmars promenad mellan de europeiska landsgränserna.

Helt ensamma, utan sina föräldrar eller syskon. Om detta kan de berätta, en grupp flyktingpojkar som vi träffar på en fritidsgård i Åkersberga.

Khaled, 17, kom till Sverige för tre veckor sedan efter 40 dagar på flykt från Syrien.

Han är lättad över att äntligen vara framme i Åkersberga.

– Nu är resan slut. Båten skakade när vi åkte över Medelhavet. Jag kan inte simma och trodde att jag skulle drunkna. Sedan fängslades jag i Grekland och gick till fots flera timmar i Makedonien. Men nu är jag framme.

Khaled flydde, liksom de andra pojkarna, från militären, för att slippa bli indragen i striderna. Hans föräldrar är kvar i Syrien, men flera syskon bor redan i Stockholm.

– Jag har träffat dem nu. Det var flera år sedan sist, säger han och ler.

Men oron för föräldrarna i hemlandet finns där. Framför allt visar den sig hos två pojkar som inte har några syskon i Sverige.

Abolfazl, 14, börjar berätta. Men händerna sluts snabbt i ansiktet, tårarna kommer.

– Jag kommer från Afghanistan. De tände eld på vårt hus. Nu vet jag inte var mina föräldrar är.

Ali, 17, tar vid. Han berättar att han ringer till Syrien varje dag, där hans föräldrar och syskon finns kvar. Familjen har fått avslag på att komma till Sverige, eftersom de saknar pass.

– Vi väntar på att en väg ska öppnas, så att de kan ordna passen. Jag oroar mig för dem hela tiden, särskilt för mina småsyskon, som är fem och sex år, säger Ali.

Men han har en trygghet i Åkersberga – barndomsvännen Welat, också från Syrien. Till skillnad från de andra flydde Welat hit ihop med sin mamma och sina syskon för något år sedan.

– Min pappa har bott i Sverige i 13 år. Jag hade nästan glömt honom. Nu bor vi här ihop. Men vi hyr lägenheten i andra hand. I framtiden vill jag plugga till arkitekt och hjälpa till att bygga bostäder här i Sverige. Det finns för få lägenheter här.

Framtiden är viktig, två av pojkarna vill studera till socionom och läkare. Fram tills dess går de i skolan och spelar fotboll på fritiden. Flera deltar även i en ny dansgrupp som ordnas av Bergagården för att integrera ungdomar.

– Dansen är bra. Vi får träffa kompisar från olika länder. Men fotbollen är roligast, säger Ali.

Då pojkarna är minderåriga har vi inte använt deras riktiga namn.