Ser Tensta med kattens ögon

Marianne Al-Ghorabis katt stryker omkring i Tenstas olika rum och låter läsarna följa med den i texten ”Jag är en Tensta-katt”.

Med den texten vannsom vann Marianne konsthallens textpris.

”Det är mycket jag har vittnat, bilbränder, rån, skottlossning och en massa annat, men jag älskar Tensta, för här luktar människor olika.”

Så skriver 19-åriga Marianne Al-Ghorabi i texten ”Jag är en Tensta-katt,” som vann Tensta konsthalls textpris i år.

Utifrån en katts perspektiv beskriver hon Tenstas framsida och baksida.

Djuret ger läsaren tillträde till olika rum i stadsdelen.

– Jag brukar se saker från olika perspektiv, det är något som jag gör. Vissa ämnen i texten är känsliga och jag hoppades på att budskapet skulle nå fram på ett annat sätt om det var en katt som skildrade platsen i stället för en människa, säger Marianne Al-Ghorabi.

Det är andra året som Tensta konsthall delar ut ett textpris som riktar sig till unga, 15–25 år, boende längs tunnelbanans blåa linje. Syftet är att uppmuntra unga att formulera sin egen verklighet genom kreativt skrivande. I år var temat ”platsen där jag bor.”

Marianne Al-Ghorabi berättar att romanen ”Boktjuven” av Markus Zusak har inspirerat henne.

I boken berättar döden själv om andra världskriget.

– Aha, kan man skriva böcker på det sättet, tänkte jag då och det har jag haft med mig sedan dess.

Även förra året deltog hon i Tensta konsthalls texttävling.

– Då gick jag inte vidare men meddelades om att de gillade texten och det motiverade mig att fortsätta skriva, säger Marianne Al-Gorabi.

Just nu pluggar Marianne Al-Ghorabi på civilingenjör- och lärarprogrammet på KTH.

Hon hoppas att hon kommer att bo kvar i Tensta resten av sitt liv.

– I min novell ville jag lyfta fram mångfalden som finns här och som jag älskar.

Och det är därför som hon låter sin katt i novellen säga: ”ingen luktar mindre gott än den andre. Bara döda människor luktar ruttet.”