Markägare måste laga förstörd stig

”Skogsvårdslagen är helt på skogsbrukets sida”, säger Hans Bärring. Han är orolig för de tätortsnära skogarna i Upplands Väsby. På nätet finns en namnlista där 200 personer delar samma oro för skogarna i Väsby.
”Skogsvårdslagen är helt på skogsbrukets sida”, säger Hans Bärring. Han är orolig för de tätortsnära skogarna i Upplands Väsby. På nätet finns en namnlista där 200 personer delar samma oro för skogarna i Väsby.
Runsa gårds ägor i Runsaskogen är främst en produktionsskog. ”Men vi våldför oss inte på den”, säger förvaltaren.
Runsa gårds ägor i Runsaskogen är främst en produktionsskog. ”Men vi våldför oss inte på den”, säger förvaltaren.
Kalhyggen, sly och körskador. Runsaskogen har förändrats på senare år.

– Det är en tragedi, säger skogsrådgivaren Hans Bärring.

Skogsmaskinernas framfart har satt sina spår. Ett par blåvita ledmarkeringar ligger kullvälta, den gamla kulturväg som en gång gått här har förvandlats till lervälling.

Hans Bärring, frilansande godkänd skogsrådgivare, tillbringade sin barndom i Runsaskogen. Han minns tidiga morgnar med fågelskådning, när han blev äldre blev det tältning med kompisarna.

Nu är skogen förändrad. Flera kalhyggen ligger tätt intill varandra och på flera håll har tät sly ersatt 100-åriga granar och tallar. Här finns körskador som gör att det kommer ta tiotals år för marken att återhämta sig.

Hans Bärring är kritisk till skogsägaren Runsa gårds skogsbruk. Motionsleden som kördes sönder i vår är ett exempel.

I ett brev till Skogsstyrelsen pekar han också på att entreprenören huggit för nära rovfågelbon som enligt skogsvårdslagen kräver skyddszon.

– Skogsstyrelsen borde ha varit mer aktiv och stöttat markägaren i planeringen. Nu har de godkänt hygge på hygge, säger han.

Men Skogsstyrelsen hinner inte åka ut på alla anmälningar.

– Det kommer in mellan 800 och 1 000 avverkningsanmälningar i Stockholms län per år. Två till tre personer tar emot och godkänner ansökningarna. Självklart hinner man inte åka ut överallt, säger Anders Blomqvist, skogsvårdskonsulent vid Skogsstyrelsen i Vallentuna.

Vad gäller Runsaskogen kommer dock Skogsstyrelsen att agera efter Hans Bärrings krav på åtgärder. Skadorna på stigarna ska åtgärdas, annars hotas skogsägaren av vite.

Det finns enligt Andres Blomqvist få medel att ta till om en skog överutnyttjas eller förfulas. Skogsvårdslagen är, sedan den reviderades 1993 väldigt öppet formulerad, ofta till skogsbrukets fördel. Personligen tycker han att skogsbruket i Runsaskogen har brister.

– Personligen kanske jag skulle säga att kalhyggena är väl koncentrerade, säger han.

Men nu lovar markägaren att åtgärda den sönderkörda vägen.

– Jag tar på mig att det blev fel, säger Ulf Peter Holgersson som förvaltar Runsaskogen åt markägaren.

Anledningen till att skadorna blev så stora var att maskinerna körde in i skogen när marken fortfarande var för våt, berättar han. Relationen till grävmaskinisterna som lever av skogsbruket gör att det ibland kan kännas svårt att vänta tills markerna är torra.

– Då får man säga åt killarna att de inte får jobba på sex veckor. Men det är klart, man kan ju välja mindre känsliga områden.

Kalhyggena tycker däremot inte Ulf Peter Holgersson är något större problem. Skogen är en produktionsskog och då ingår kalhyggen, menar han.

Men Hans Bärring anser att skogsbruket är en större fråga än Runsaskogen. Särskilt i en växande kommun som Upplands Väsby.

– När man röjer storstadsnära bör man vara noggrann. Ett bostadsområde tar tre, fyra år att bygga. En skog tar minst 100 år att få fram, säger han.

Lokaltidningen Mitt i har sökt markägaren för en kommentar, men han hänvisar till förvaltaren.