Mats var död i en halvtimme

Mats Olsson menar att män och kvinnor reagerar olika på när han berättar om sin hjärtinfakt. ”Män frågar hur det känns. Kvinnor frågar hur det märks. De tror inte att de ska drabbas.”
Mats Olsson menar att män och kvinnor reagerar olika på när han berättar om sin hjärtinfakt. ”Män frågar hur det känns. Kvinnor frågar hur det märks. De tror inte att de ska drabbas.”
Hustrun Anna säger att Mats är mer orolig efter infarkten, går över övergångsställen och använder flytväst.
Hustrun Anna säger att Mats är mer orolig efter infarkten, går över övergångsställen och använder flytväst.
Efter hjärtinfarkten har Mats Olsson har lagt om sin livsstil och tränar mycket.
Efter hjärtinfarkten har Mats Olsson har lagt om sin livsstil och tränar mycket.
”Det känns tryggt att vara här. För mig representerar sjukhuset räddning, trygghet, värme, omtanke och härlig omvårdnad.”
”Det känns tryggt att vara här. För mig representerar sjukhuset räddning, trygghet, värme, omtanke och härlig omvårdnad.”
Hjärtinfarkten slog till med full kraft när Mats Olsson var 47 år. Hans hjärta stannade – och under 30 minuter var han död.

”När man vaknar efter en mardröm vet man att man drömde. Men det här har jag varit med om.”

Mats Olsson dog medan han bars ut ur ambulansen.

– En sjuksköterska hann fråga hur jag mådde. ”Jag är rädd”, svarade jag. Jag hade en stark obehagskänsla. Det var oerhört otäckt. Sedan stannade hjärtat. Det blev bara svart och jag var borta. Jag såg inga änglar, inget ljus. Ingenting.

Den 30 november 2010 var Mats Olsson hemma från jobbet på TT, där han jobbade som chef. Han var rejält förkyld men gick ändå en promenad.

– När jag gick hem var jag så trött, så trött, så trött. Varenda steg var en plåga och jag var tvungen att stanna flera gånger för att pusta ut. Promenaden som brukade ta en kvart tog en timme. Det enda jag ville var att ta en värktablett och att min fru skulle ta hand om mig. Till slut fick jag tag i henne och bad henne skynda sig hem.

Men när Mats la på ringde hustrun ändå SOS alarm som skickade en ambulans. Hemma satte sig Mats i en stol. Han började få fruktansvärt ont, en diffus smärta som kändes som en tyngd över och inuti bröstet, och gled ner på golvet.

Ambulanspersonalen gav honom nitroglycerin, som sätts in vid kärlkrampsanfall för att vidga ­blodkärlen i hjärtat, och körde honom direkt till ­S:t Görans sjukhus.

– Innan jag åkte sa jag till sonen att det här ordnar sig. Ambulanskillarna tar hand om mig, tänkte jag, berättar Mats.

Vi står utanför infarten till akutmottagningen på S:t Görans sjukhus. Det var när Mats skulle flyttas över från transportbåren där inne som hjärtat stannade. Vid varje defibrillering, en strömstöt genom bröstkorgen, fick de igång hjärtat, men efter 30–45 sekunder stannade det igen.

– När jag sedan till sist vaknade igen visste jag på något sätt att jag hade varit död. Under dödsångesten jag hade i de sekunderna tokskrek jag i mitt huvud: ”jag vill inte dö, jag vill inte dö!” Jag ville inte missa mina barns barndom.

Först på femtonde försöket när Mats varit död i en halvtimme, började hans hjärta slå.

Mats flyttades till Karolinska sjukhuset, där de gjorde en ballongsprängning för att få bort proppen, som satt i ett av hjärtats viktigaste kranskärl. Därefter låg Mats nedsövd i tre dygn och kroppen kyldes ner till 33 grader för att minska risken för hjärnskador.

När han skulle väckas efter tre dygn gjorde slem och hosta som fortfarande var kvar i kroppen att blodtrycket steg och uppväckningen avbröts. Samma sak hände sedan ytterligare en gång.

Mats, som slagit sig ner på ett kafé i eftermiddagssolen på Upplandsgatan nära familjens lägen­het, blir tårögd när han berättar om händelsen.

– Det var på min frus 50-årsdag. Hade det varit i en film hade det gått bra att väcka mig då. I stället blev det bara ännu hemskare, men jag kom aldrig upp på sådan medvetandenivå att jag visste det.

Mats befann sig i ett tillstånd med förnimmelser och intryck som inte går att sortera. En del av dem var hallucinationer.

– En av de jobbigaste var att de höll på att återuppliva mig med hjärtmassage, när en snipig sjuksköterska säger ”nu får det vara nog, vi måste gå hem. Och tänk på barnen som står där, det här kommer inte att lyckas”. Det var en ren hallucination. Den människan finns inte i sinnevärlden. Mina barn var inte där i verkligheten.

Den 10 december lyckades man till slut väcka Mats. Då hade han tappat tio kilo i vikt av att musklerna förtvinat och han bara fått i sig sondmat.

Bara att gå de två stegen från sängen till fönstret och tillbaka med hjälp av ett gåbord och två sköterskor, gjorde honom så utmattad att han sov i flera timmar efteråt.

Eftersom han andades genom en respirator kunde han inte tala, det kom helt enkelt ingen luft till stämbanden. Bara att lyfta handen var en ­ansträngning och när han i dag ser det han skrivit ser det ut som något ett barn antecknat på arabiska.

– När jag inte kunde kommunicera, var graden av grönsak inte självklar att konstatera. Ingen kunde säga om eller hur stora hjärnskador jag fått. Men jag visste att jag var fullständigt normal. Jag var bara förhindrad att prata.

I dag är det enda synliga spåret av det Mats ­varit med om ett runt ärr efter respiratorn, som bara syns när han sväljer en klunk cappuccino. Ett ­annat osynligt men är små förändringar i när­minnet, men det är inget som märks.

Tvärtom ser Mats påtagligt frisk ut med fin färg i ansiktet.

Före infarkten hade Mats högt blodtryck, ­förhöjda kolesterolvärden och fem till tio kilos övervikt. Varje dag rökte han ett halvt paket cigaretter. Han har också en ärftlig benägenhet, då mamma och hennes tre helsyskon har dött i hjärt- och kärlsjukdomar.

I dag har Mats lagt om sin livsstil.

– Att sluta röka när man är medvetslös är lätt, konstaterar han torrt.

Musklerna har Mats byggt upp igen. Varje dag tränar han ”hysteriskt” en till två timmar. Då går han på jympa, gymmet eller spelar innebandy, fotboll, squash. Eller så springer han åtta till elva kilometer i Hagaparken, runt Kungsholmen eller Djurgården.

– I början ville jag inte jogga utomhus. Jag ville ogärna vara på en plats där jag inte kunde lokalisera var jag var. När jag var utomlands kollade jag noga upp var jag kunde få akutvård.

Även kosten har han lagt om. De fem, sex efterrätterna han tidigare åt varje vecka har han dragit ned till en. Ett 15 centimeter mindre midjemått betyder minskad risk för infarkt för Mats, som förut vägde tio kilo mer.

– Jag tycker det är härligt att jag inte har så mycket underhudsfett. Jag är också stolt över att man kan se några muskler: det betyder att mina kärl är mindre tilltäppta av blodfetter.

I dag medicinerar Mats mot de höga kolesterolvärdena och av riskfaktorerna är det enbart historiken med en tidigare infarkt som finns kvar.

– Jag har gott samvete för jag gör så gott jag kan för att minska mina risker. På sjukhuset säger de att de som blir stamkunder är de som inte kan ­hålla kontinuiteten och återfaller i gamla mönster. Det skulle jag nog också kunna göra om jag inte fått en så otroligt skrämmande upplevelse. I bland har jag mardrömmar om att jag rökt och kommit halvvägs ­genom cigaretten, säger Mats.

I dag kan han dock unna sig socker i kaffet och äta en carbonara utan att han automatiskt tror att han ska få en infarkt av en dålig måltid.

Men livsviljan väger över frestelserna?

– Ja, eller dödsskräcken. Det handlar både om att vilja leva och rädsla för att dö. Vi tar många risker för att vi tror att döden bara drabbar andra. n

Fakta

Håller sig i form med app

Namn: Mats Olsson.

Ålder: 49 år.

Yrke: Journalist. Arbetar 75 procent som reporter på TT. Arbetade tidigare som chef på TT på heltid i 15 år.

Familj: Hustrun Anna Flemming, 52, programledarchef på SVT nyheter, barnen Alice, 16, och Sten, 14.

Bor: Vasastan.

Mats bästa tips för att komma i form: ”Träningssajter som funbeat och runkeeper har applikationer där du kan registrera hur mycket du tränar. Bjud in vänner, så blir det ett publikt åtagande.”

Fakta

Orsakas av akut syrebrist

Hjärtinfarkt orsakas av akut syrebrist som uppstår när en blodpropp plötsligt bildas i något av hjärtats kranskärl.

Ring 112 om du misstänker hjärtinfarkt.

Typiska symptom är plötsliga smärtor mitt i eller som ett band över bröstet. Smärtan är ihållande, kan vara olika stark samt kan stråla ut till en arm eller båda, till hals, nacke, käkar, mage eller rygg. Hjärtklappning, illamående, kallsvett, andnöd, yrsel eller svimning ökar sannolikheten. Ofta känner man sig mycket rädd och har ångest.

Kvinnors hjärtan är mindre än mäns och kvinnors symptom kan vara mer diffusa.

Sjukdomen är den enskilt vanligaste dödsorsaken i Sverige, cirka 32 000 personer drabbas varje år.

Tack vare forskningen har antalet dödsfall i hjärtinfarkt minskat med en tredjedel på tio år.

Mer info finns på www.hjart-lungfonden.se

Källa: Hjärt- och lungfonden.