Mejan brinner fortfarande

Avspärrat.
Avspärrat.
Huset som brinner, det så kallade Grafiken, är från 1700-talet. Ett tiotal ateljéer eldhärjas.
Huset som brinner, det så kallade Grafiken, är från 1700-talet. Ett tiotal ateljéer eldhärjas.
Mats Kero.
Mats Kero.
Jobb från taket i väntan på att mobilkranen ska komma.
Jobb från taket i väntan på att mobilkranen ska komma.
Konsthögskolans entré.
Konsthögskolans entré.
Branden på Skeppsholmen som startade i går pågår fortfarande. Äntligen finns en mobilkran på plats.

– Då kan vi lyfta av plåttaket och komma åt de sista glödbränderna, säger Mats Kero, pressofficer på Storstockholms brandförsvar.

Sedan tidigt i morse har rökutvecklingen stoppats och man kan tro att branden är under kontroll.

– Men det ser nog bättre ut än vad det är, säger . Det pågår fortfarande en massa glödbränder. Bjälklaget mellan vinden och översta våningen har rasat in. Då uppstår en massa bråte som ligger och pyr. Därför kan vi inte säga att det är under kontroll.

När vi i går pratade med brandförsvaret sa de att de inte vågade gå in med rökdykare just på grund av rasrisken. Inte förrän vid 11-tiden kunde de påbörja en rökdykning eftersom de väntar på en mobilkran. Det är utrustning som brandförsvaret inte har själva utan får hyra in sig på hos externa entreprenörer.

De smällar som i går hördes över stan uppstod dels när bjälklaget rasade in, dels när brandförsvaret sprängde upp ett hål i plåttaket för att de brandgaser som uppstått skulle slippa ut ur huset.

– Annars hade de spritt sig nedåt i huset. Då kan de flamma upp någon annanstans. De tog en sprängram och la på taket och smällde av. Då får man som ett snitt och lättar på trycket.

Därmed minskade alltså risken för att branden skulle sprida sig. Men fortfarande är konstruktionen för instabil för att räddningstjänsten ska kunna gå in och rökdyka i det gamla 1700-talshuset.

Som mest fanns ett 70-tal brandmän från hela länet på plats under natten.

Utanför konsthögskolans, Mejans, entré stod lärare och studenter och väntade på att komma in på ett informationsmöte inne på skolan. Stämningen var betryckt och många orkade inte prata. Hos flera var ögonen rödgråtna.

– Det är jättetråkigt, säger Åsa Andersson Broms som är lärare på konsthögskolan. Det är kanske tio ateljéer längst upp och det är många som går sista åren på skolan vars arbeten är borta. Det ligger också en påkostad fotostudio där. Hur mycket som är skadat i våningarna under vet jag inte.

En bit bort står en ung kvinna med tårar rinnande över kinderna. Det är svårt att inte känna med de studenter som drabbats

– Jag hade ateljé bredvid och mina grejor är nog förstörda, säger Jesper OT Andersson som läser fri konst. Men jag hade så mycket viktiga saker där. Det finns de som förlorat mycket mer. Hårddiskar. Många jobbar med film och har flera års insamlat material i ateljén just för att inte något ska hända. Det är hemskt att byggnaden i sig förstörs och flera års arbete går förlorat.