Michael Palmgren susar ner för backen mot Ekebyhovsbacken. Han har redan tränat en gång i dag och ska träna igen i kväll, men han ställer gärna upp och cyklar lite för att få till en bra bild.

Den 30 april blir det inget valborgsfirande, då sitter han på ett plan till Nepal. Där ska han genomföra världens högsta triathlon bestående av mer än totalt 211 kilometer simning, cykling och löpning.

– Det är lustigt, i min sfär av människor som gör liknande saker är alla ganska nördiga. De sa ”fan vad kul, vilken grej!” På jobbet frågade kollegorna om jag är helt dum i huvudet.

Loppet har hundra platser och Michael är enda svensken som deltar.

Han har tränat sen i oktober, till största del hemma på Ekerö där. Två pass om dagen, sex dagar i veckan. Med tiden har han ökat på intensiteten på passen, men det är inte bara hårdträning.

– Det är väldigt viktigt med återhämtning och sömn. Det tror jag många glömmer i början, hur viktigt det är att vila.

Två triathlon på ett år

Extremtriathlonet börjar klockan 04.00 i Phewa-sjön i Himalaya, med tre och en halv kilometer simning i kolmörker.

– Det kan kännas obehagligt att simma när det är becksvart, det blir en utmaning men jag är ganska trygg i vatten.

Därefter ska det cyklas 16,5 mil på asfalt, höjdökningen är 3 800 meter. Sist, men inte minst, ska det springas och klättras 4,3 mil, till högsta punkten på 4 000 meter över havet.

Den totala höjdökningen är 6 500 meter.

När Michael Palmgren var yngre tränade han simning sen kom livet kom emellan, tillsammans med hälsporre och meniskproblem.

2015 genomförde han och hans son Vätternrundan och intresset för triathlon föddes. Träningen gjorde att hälsporren försvann och knäsmärtan blev lättare att hantera, men extremtriathlon såg han fortfarande som en omöjlighet.

Vintern 2022 drogs han med av en kompis att söka både Iron man och Swedeman, ett extremtriathlon i Åre året därpå. Kompisen hoppade av men Michael Palmgren genomförde båda.

– Jag trodde aldrig att jag skulle greja det. Men jag tänkte att om jag klarade Åre, då kan jag klara Himalaya, säger han.

Toppen är målet

Det är dock inte gratis att med ett extremtriathlon på andra sidan jorden. Från försäkring till coachtimmar var budgeten för projektet strax under 100 000 kronor.

– Det här är den hobbyn jag har valt, andra har kanske en båt eller liknande de fixar med. Men ja, man kan tycka att det är galet att bara pedalerna kostar 2 000 spänn.

Loppet är extrem tufft, förra året klarade bara runt fyra personer att genomföra hela och Michael har förlikats med att han inte klarar målet på 4000 meter.

Cyklingen är den längsta distansen, 165 kilometer. Längst vägen kommer en följeslagare att stå redo med vatten och energibooster.

Angie Gray

– Det vore otroligt häftigt men jag är nöjd om jag klarar mig upp till 3 500. Jag ser det som en fantastisk upplevelse och ett sätt att testa mig själv.

Han blir 58 år i år, och målet var att hinna med Himalaya-triathlonet innan han fyllde 60.

– Det finns säkert folk i min ålder som sysslar med sådant här, men vi är nog inte jättemånga.