Min lokala hjälte

Reningsverket vet när du går och bajsar

Stefan Erikstam jobbar som utvecklingsingenjör på Käppala.
Stefan Erikstam jobbar som utvecklingsingenjör på Käppala.
Käppala på Lidingö renar över 500 000 människors avloppsvatten. Om 20 år kan antalet vara det dubbla. Utan plats att expandera på ställs hårda krav på ny teknik för att få infrastrukturen att hålla.
– Vi är insprängda i berget och har den plats vi har. Då måste vi tänka nytt, säger Stefan Erikstam, utvecklingsingenjör.

Tillhör du dem som bajsar på morgonen? Eller är det först efter lunch som tarmarna börjar komma igång? Oavsett vilket så är du i gott sällskap. Åtminstone sett till inflödet av avloppsvatten som kommer in till Käppala. Där har man stor koll på de över 500 000 användarnas mönster.

– Högst belastning har vi runt 8-9 på morgonen. Sedan syns en liten dal och vid 12 på lunchruschen går vi på toa ordentligt. Efter det dalar det och vid 17-tiden är vi på toppflöde igen. Sedan brukar det vara lugnt hela kvällen och natten, säger Stefan Erikstam, utvecklingsingenjör på Käppalaförbundet.

Över en halv miljon människors avloppsvatten går till Käppala på Lidingö. Foto: Pekka Pääkkö

Här, insprängt i berget, finns ett 60-tal bassänger som varje sekund, dygnet runt, tar emot det som vi spolar ner i toaletten.

Och det är mycket.

Brandvarnare och leksaker – grejer som vi spolar ner i toan. Foto: Pekka Pääkkö

Freja Andersson, kommunikatör på Käppala, pekar på glasskåpet som står nere i tunnlarna. Här ligger golfbollar i mängder, mobiltelefoner, mascaror, minidinosaurier och kängor. För att inte tala om stelnade fettklumpar.

– Min personliga favorit är den här gröna höga glasvasen som inte ens har gått sönder. Nej, skämt å sido, sådant här ska inte ner i toaletten, säger hon.

Stefan Erikstam nickar.

– Och våtservetten, den är hemsk! Den ställer till med så mycket problem och alla använder den, säger han med eftertryck.

Nära en miljon kan ansluta sig

Käppalaförbundet renar avloppsvatten från mer än en halv miljon människor i elva medlemskommuner norr och öster om Stockholm. Om 20 år måste de klara nästan det dubbla antalet. Samtidigt blir kraven på vad som får släppas ut allt strängare. Och fler bassänger finns det inte plats för. 

– Vi ligger ju insprängda i berget så vi har den plats vi har, säger Stefan Erikstam.

Reningsverket är designat som en stad. I mitten ligger ”torget”. Från den går vägar åt alla väderstreck, som en fyrvägskorsning. Foto: Pekka Pääkkö

Det ställer stora krav på ny teknik.

– Att hela tiden ligga med i forskningen är väldigt viktigt, säger han.

Blev sjuka av bajsvattnet

Under 80-talet kallades Vallentunasjön Dassviken. Mälaren var igengrodd och det var snarare regel än undantag att det inte gick att bada i Stockholms sjöar och vattendrag utan att bli sjuk.

Då släpptes majoriteten av vårt bajs rakt ut i vattnet, helt orenat. 

Idag jobbar ett antal avloppsreningsverk i länet för att minimera påverkan på miljön. Strängast regler har verken vid Östersjön. Käppalaverket renar 80 procent av kvävet som uppstår av avloppsvattnet. Om några år kan kraven ligga på 90-95 procent.

Vid 12 på lunchruschen går vi på toa ordentligt

Stefan Erikstam

För att hitta en lösning jobbar ingenjörer sida vid sida med forskare. Just nu testar man att boosta mikroorganismer så att de ska klara att rena mer kväve.

– Det akademiska vet vi, att kväve är dåligt för miljön. Nu behöver vi jämföra de tekniker som finns, säger Stefan Erikstam.

Läkemedelsrening bland det svåraste

Den stora boven i dramat är dock inte kvävet, utan läkemedlen som följer med kisset ut. Receptfria smärtlindrande läkemedelssuccér som exempelvis Voltaren och Eeze innehåller diklofenak som har visat sig störa fortplantningen hos fisk.

Stefan Erikstam tror att hydrocykloner är framtiden. Foto: Pekka Pääkkö

– Att rena läkemedel är den tuffaste utmaningen som vi har framför oss. Det är spännande! Det finns så många nya tekniker och lösningar. Hur minskar vi klimatpåverkan? Hur säkerställer vi att vi klarar hårdare krav? säger han.

Jag har varit fem år i branschen och ändå inte sett allt!

Stedfan Erikstam

Avloppsvattnet blir till guld

Från att vattnet kommit in till Käppala tar det 36 timmar att renas. Sedan rinner det ut i stora rör 45 meter under vattenytan i närheten av berömda Yasuragi. Då har verket tagit tillvara den näring och energi som finns i avloppsvattnet och återfört slam, biogas och värme. 

Biogasen som utvinns ur reningsprocessen används till att tanka SL-bussar med. Foto: Pekka Pääkkö

I USA har man tagit det hela ett steg längre. Där tittar man på om man avloppsvattnet kan bli till guld. 

– Det handlar om lite guld som skavs av till exempel vigselringar lite i taget. Så det är inga mängder, men det vore verkligen spännande. Det finns så mycket kul att göra. Jag har varit fem år i branschen och ändå inte sett allt! säger Stefan Erikstam. 

Konungen invigde nya Käppalaverket. Foto: Pekka Pääkkö

Saker som har kommit via avloppet. Foto: Pekka Pääkkö

Våtservetter är ett gissel för reningsverket. Foto: Pekka Pääkkö

 

Käppala är det tredje största reningsverket i Sverige har hand om elva länskommuners vatten. Foto: Pekka Pääkkö

 

Stefan Erikstam jobbar som utvecklingsingenjör på Käppala. Foto: Pekka Pääkkö

 

Förr släpptes majoriteten av vårt bajs rakt ut i vattnet, helt orenat. Foto: Pekka Pääkkö

 

400 badkar med avloppsvatten forsar in i reningsverket varje sekund. Foto: Pekka Pääkkö

Fakta

Skitkuriosa

  • Varje vecka tar Käppalaverket emot 17 000 kilo skräp som inte ska spolas ned i toaletterna.
  • 400 badkar med avloppsvatten forsar in i reningsverket varje sekund.
  • 60 personer jobbar på verket. Det mesta är datorstyrt.
  • Vid jul går kvävehalterna i taket och bakterierna måste jobba dubbelskift. Anledningen? De stora mängder julskinka och köttbullar som vi äter.

Vad spolas ned?

  • Mobiltelefoner, glasvaser, julglitter, mascaror, brandvarnare, broscher, leksaker, minidinosaurier, golfbollar och kängor.
  • Vanligast är våtservetter, bomullstussar, tops, tamponger och snus.
Källa: Käppalaförbundet