Mogna ryttare intar stallen

Ridläraren Sophie Öhrn på Äppelvikens ridskola har både privatlektioner och grupper med vuxna på Äppelvikens ridskola. Här gör hon lite mjukgörande övningar med hästen Belzoni.
Ridläraren Sophie Öhrn på Äppelvikens ridskola har både privatlektioner och grupper med vuxna på Äppelvikens ridskola. Här gör hon lite mjukgörande övningar med hästen Belzoni.
Fler och fler vuxna vill börja rida. Trenden märks tydligt på Äppelvikens ridskola där alla vuxen­grupper är fulla och det kan ta flera år att få en plats.

– Det ringer några vuxna varje dag. Vi gör vad vi kan för att en hitta plats, säger ridskolechefen ”Vavva” ­Lagergréen.

Det talas om en trend. Ett nytt begrepp florerar i ridsportens värld: Återvändare. Alltså vuxna som ridit som barn och som tar upp ridningen i mogen ålder.

– Ofta är de alldeles saliga när de rider igen första gången, säger ridlären Sophie Öhrn på Äppel­vikens ridskola.

Den typiska återvändaren kommer tillbaka efter ett antal intensiva år med studier, mycket jobb och småbarnsår. Så var det för Monica Thorén Fagerstedt, 52 år, i Ålsten. Hon var hästtjej fram till gymnasiet och hittade tillbaka först när hennes då 8-åriga dotter började ta ridlektioner. Själv stod hon på läktaren och tittade på.

– Jag kände att jag också ville rida. Men jag stod där och längtade tillbaka i tre år innan jag vågade fråga om plats i en grupp. Sedan var jag jätte­nervös för hur det skulle kännas och hur jag skulle klara det. Jag var rädd, det var ju länge sedan jag satt på en häst, säger hon.

I dag rider hon trefyra gånger i veckan. Ridningen är en livsstil och en stor del av hennes sociala liv.

– Jag tycker att det är en härlig sport med mycket känsla. Ridningen har så många dimensioner. Det är mysigt och utvecklande att vara med djuret och det är en väldigt social sport. Man hänger mycket i stallet och pratar med andra, det uppskattar jag mycket, säger hon.

De flesta av de tolv vuxengrupperna på Äppelvikens ridskola består helt och hållet av återvändare. Att få en plats som vuxen på ridskolan i dag är som att komma igenom ett nålsöga.

– Tyvärr har vi fullt som det är. Vi gör vad vi kan och hör av oss om det blir en lucka. Men de som har en plats vill ofta fortsätta och antalet hästar är begränsat, säger Marianne ”Vavva” Lagergréen, ridskolans chef och ägare.

Hon talar om ridningen som ett slags feelgood.

– För många handlar det om att ta hand om sig själv, det blir en mental avslappning, säger hon.

Försteridläraren Anders Lagergréen säger att det inte går att tänka på annat när man rider eller är med hästen.

– Man kan inte fundera på hur det var på jobbet.

Han ser tre kategorier av återvändare – de som återvänder när det har pluggat och fått ett fast jobb, de som kommer tillbaka när barnen blivit större och så de som kommer tillbaka som pensionärer.

– Kanske är det de som kommer tillbaka efter 30–40 år som är allra mest entusiastiska. Ofta har de en ganska avslappnad attityd och för många spelar det inte så stor roll hur ridningen går, det viktiga är att få vara med hästarna, säger han.

Kanske är det de som kommer tillbaka efter 30–40 år som är allra mest entusiastiska.anders lagergréen, ridlärare

Fakta

Näst största idrott bland kvinnor

Ridning är Sveriges näst största idrott bland kvinnor och flickor i åldrarna 7–70 år. Bara gymnastiken har fler utövare.

En halv miljon svenskar sysslar med ridning. Av dem är drygt en tredjedel över 26 år.

Kostnaden före en timmes ridlektion kan variera mycket mellan ridskolor. I Stockholm kostar en ridlektion 300–400 kronor i timmen.

Källa: Svenska Ridsportförbundet