Monika får inte plats på Lidingö

Monika Holst tvingas bo i Skärholmen när det inte finns någon plats för henne på Lidingös äldreboenden. Hon och dottern Susanna Klint vill att politikerna agerar.
Monika Holst tvingas bo i Skärholmen när det inte finns någon plats för henne på Lidingös äldreboenden. Hon och dottern Susanna Klint vill att politikerna agerar.
Lidingöbor tvingas flytta till andra kommuner i väntan på plats på äldreboende på Lidingö. Efter ett sjukhusbesök hamnade Monika Holst på ett boende i Skärholmen.

– Jag längtar hem, säger hon.

Monika Holst har levt hela sitt liv på Lidingö. Där bor barn och barnbarn och hon har jobbat inom kommunen i 18 år. Men de fyra senaste veckorna har hon bott på ett äldreboende i Skärholmen.

Efter en sjukhusvistelse insåg hon att hon inte klarar sig själv i radhuset hemma på Lidingö och behövde bo på ett äldreboende. Med konsekvenserna av en stroke räcker hemtjänsten inte längre till.

Men på Lidingö fanns ingen plats så hon skickades till ett privat äldreboende i Skärholmen.

– Jag blev så snopen. Jag är född på Lidingö och har aldrig bott någon annanstans. Jag har allt på Lidingö; läkare, frisör, bank, familj. Här har jag aldrig varit i hela livet, säger Monika Holst när vi träffar henne i den lilla lägenheten där hon bott i nästan en månad.

Resvägen från sjukhuset i Danderyd till äldreboendet i Skärholmen blev känslomässig.

– När jag åkte över Danderydsbron såg jag Lidingö, mitt Lidingö, och tårarna bara rann, säger hon med tårar i ögonen.

Sedan lagen om valfrihet (LOV) infördes 2008 får man välja att söka till vård- och omsorgsboende i vilken kommun man vill. 19 personer bor just nu på boenden i Lidingö utan att tillhöra kommunen. Förra veckan väntade sju Lidingöbor på att få plats på ett boende på ön, tillsammans med sex andra som inte är bosatta på ön.

För Monika blir det en konstig rundgång där hon spekulerar om konsekvenserna.

– Jag sitter på Skärholmen och tar upp plats för att Lidingö inte har plats just nu. Men så kanske det finns någon från Skärholmen som vill ha min plats men i stället tvingas bo på annan ort precis som jag. Så fortsätter det och ingen är nöjd.

Även för Monikas dotter Susanna Klint är det tufft att Monika inte bor på Lidingö längre. Det tar lång tid att hälsa på och hon känner sig otillräcklig. Äldreboendefrågan borde prioriteras på ön, tycker hon.

– Lidingö är hälsans ö och invånarna lever väldigt länge, då måste man planera efter det, säger Susanna Klint.

Lotta Wigen, chef på omsorgs- och socialförvaltningen berättar att förvaltningen arbetar med att ta fram en behovsplan för särskilt boende.

– Politikerna efterfrågar behovsplanen för de vill få en bättre bild av boendebehoven hos äldre och den tas troligen upp i nämnden i februari, säger Lotta Wigen och fortsätter:

– Generellt är det aldrig gynnsamt för äldre att behöva byta boendemiljö från det man är van vid, det är vi medvetna om. Vi ser över våra LOV-avtal, för att förbättra så det alltid ska bli för Lidingöbons bästa.

För Monika Holst är det en dröm att få komma tillbaka till Lidingö.

– Jag saknar Lidingö, det är mitt hem.