Dorothy Mour var 20 år när hon satt där på den blå bussen som rullade från Kungsholmen mot Södermalm i början av juni.

Det var en klar och tidig morgon med värme i luften. Dorothy var på väg att dumpas av sin dåvarande pojkvän när hon såg ett pågående självmordsförsök på Västerbron.

– Det var en dramatisk händelse som jag sedan skrev en dikt om.

Dikten blev texten till låten Västerbron som nu släpps åtta år senare.

Motvilliga acceptansen

Ett halvår efter bussresan på bron komponerande Dorothy musiken till dikten. Och efter att ha lirat verket live i många år spelade hon till slut in låten tillsammans med Fredrika Franzen-Brunius.

– Vi spelade in trummor, flygel, gitarr, bas och arrade en stråksektion. Den blev en blandning – något analogt som fortfarande har något elektroniskt över sig.

Dorothys musik beskrivs som melankolisk pop med influenser från 90-talets tri-hop, 50-talets jazz och 00- talets indierock. Låten Västerbron har mycket Veronica Maggio, Monica Zetterlund och Lana Del Rey i sig.

– Den är lite filmisk och har Stockholm som bakgrund. Temat är den plötsliga förändringen när mattan dras under fötterna och den motvilliga acceptansen man tvingas till mitt i chocken.

Pekka Pääkkö

Dorothy Mour växte upp på Gärdet och bor i dag i Sollentuna. Hennes artisteri utvecklades i Berlin, där hon bodde under flera år.

Hon har uppträtt med sitt liveband på Stockholms filmfestival och Kulturhuset Stadsteatern, men det är först i början av nästa år som debutalbumet kommer.

Favoritplats

Den första singeln från den skivan är just Västerbron som släpptes förra veckan.

Vad har du för relation till Västerbron annars?

– Det är en av mina favoritplatser i Stockholm. Det är bäst en vårdag då det är soligt, vattnet är blått och man ser de gamla byggnaderna på Söder, Kungsholmen och Gamla stan. Och så tänker jag på Monica Zetterlunds Sakta vi går genom stan som är så himla vacker. Det finns mycket vår- och försommarnostalgi kring Västerbron.