Musik från skogen söder om stan

Robin Avelin, gitarr, Patrik Fredlund, gitarr och sång, och Jakob Malmlöf, trummor. På en bergsknalle i Årsta i skogen på gränsen till stan.
Robin Avelin, gitarr, Patrik Fredlund, gitarr och sång, och Jakob Malmlöf, trummor. På en bergsknalle i Årsta i skogen på gränsen till stan.
De har varit förband till Hoffmaestro och Stiftelsen. Nu släpper Putte & Höket debutalbumet "Från skogen på gränsen till stan" och nästa fredag spelar de på Colosseum under Tele 2 arena.

Patrik Fredlund har hittat hem i både musiken och Årsta.

Putte & Höket bildades för fem år sedan. Patrik Fredlund blev tillfrågad av en kompis om att ha en spelning på Mosebacke. Han behövde ett kompband och hittade musikerna som formade bandet. Namnet värkte de fram tillsammans.

– Vi hade ”Putte och 1600-talet” och ”Putte och kunskapskanalen” och alla möjliga konstiga namnförslag. ”Höket” betyder ta rygg på och vi tyckte att det var bra. Men nu måste vi förklara det varje gång, säger Patrik Fredlund.

För någon vecka sedan släppte de sitt debutalbum ”Från skogen på gränsen till stan”. De har varit förband till både Hoffmaestro och Stiftelsen, på lördag är det releasefest på Scalateatern och nästa fredag har de en spelning på Colosseum under Tele 2 Arena.

– Vi har beskrivit musiken som trubapunk, men jag vet inte om de tär så punkigt. Kanske mer rockigt och lite sing and songwriter-stil. Folk har nämnt Cornelis när det kommer till balladerna, det är fint.

Patrik Fredlund började spela gitarr när han var tio och skickade in sen första demo när han var 14. Idag är han 37 och vägen till en musikkarriär har varit allt annat en rak och självklar.

– Det växte fram någon form av prestationsångest. Jag hade scenskräck och jag har verkligen undvikit at utsätta mig för det här. Jag gick på kbt-terapi för att ens våga ha den där spelningen. Jag var livrädd, men så fort jag kom upp på scen kände jag att jag skulle fixa det, säger Patrik Fredlund.

Han är uppvuxen i Älta och de andra killarna i bandet längs gröna linjen i söderort. Titeln på plattan dyker up i låten ”Rötter”.

– Den handlar om där jag växte upp, det är en helig plats. Jag flyttade hemifrån och utomlands när jag var 23. Då flyttade mina föräldrar också och hela min trygga värld försvann. Det tog flera år innan jag kunde åka tillbaka.

Idag bor Patrik Fredkund tillsammans med sin fru i Årsta och det känns som att han har hittat hem.

– Det påminner om där jag växte upp med skogen och närheten till stan. Här blir vin kvar tills det är dags att flytta till Spanien, säger han.