När Haninges kvinnor tvättade åt stockholmarna

Vid tiden för förra sekelskiftet tvättade en Maria på torpet Ribbyholm i Västerhaninge för att inkomsten behövdes. Döttrarna Anna och Hilda fick hjälpa till.
Vid tiden för förra sekelskiftet tvättade en Maria på torpet Ribbyholm i Västerhaninge för att inkomsten behövdes. Döttrarna Anna och Hilda fick hjälpa till.
Torkladorna hade väggar som var konstruerade ungefär som persienner för att luften skulle blåsa in och få tvätten att torka snabbare.
Torkladorna hade väggar som var konstruerade ungefär som persienner för att luften skulle blåsa in och få tvätten att torka snabbare.
Haninge och Södertörn var under förra seklet den plats där rika stadsbor fick sin tvätt rengjord.

I nya boken "Så tvättade vi i Haninge" visas familjernas och framför allt kvinnornas hårda slit.

Flera så kallade torklador runt om i kommunen vittnar fortfarande om tiden mellan förra sekelskiftet och fram till 1960-talet, då tvätteri var en huvudsyssla eller bisyssla för framför allt många kvinnor på olika torp runt om i Haninge.

I boken ”Så tvättade vi i Haninge”, utgiven av Haninge hembygdsgille, kan intresserade hitta dokumentära bilder och intervjuer med kvinnorna som arbetade vid stötlådorna, kokgrytorna och sköljkaren. Samma kvinnor bar sedan ofta ut byket till de under vintern iskalla sjöarna för sköljning, för att sedan hänga upp allt på tork – en tuff och plågsam uppgift under kalla och fuktiga månader. Några av kvinnorna stod sedan också för leveranserna in till i huvudstaden med häst och vagn och tunga lyft många trappor upp.

– Det som slog mig var det hårda slitet och att detta var nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop. Ändå tjänade de här kvinnorna uselt, men de fick egna kontanter. Vissa av dem har lyft fram att de blev något, att de rådde sig själva, säger Anita Stjernström som tillsammans med tvättarsonen Rune Karlsson skrivit boken.

Startskottet för Haninges och Södertörns tvättepok var att vattnet inne Stockholm blivit otjänligt – till och med för tvätt. Tvätterierna i Öster- och Västerhaninge sades i stället kunna leverera talldoftande lakan och örngott. Eran tog slut när allt fler hushåll fick tillgång till tvättmaskin.

Boken finns bland annat att köpa på Akademibokhandeln och Klackenbergs. Den finns också att låna på Västerhaninge bibliotek.