Min lokala hjälte

När Hotell Kristineberg blev hem för hemlösa

Emelie bodde i det övergivna Hotell Kristineberg.
Emelie bodde i det övergivna Hotell Kristineberg.
Hotell Kristineberg togs över av hemlösa innan det revs.

I en dokumentär med samma namn som hotellet skildrar två filmare historien om huset och de som levde där.

Det var i september 2012 som filmstudenterna Moa Kjellstrand och Roxane von Gerber Hedayat bestämde sig för att fatta kameran och dokumentera det rosa hotellet som låg alldeles i närheten av deras lägenhet i Kristineberg.

– Vi drog dit av ren nyfikenhet först. Då visste inte vi att det fanns människor som bodde där, säger Roxane.

Men efter att de gått runt ett tag i den övergivna byggnaden började de stöta på personer som levde där, och det gick upp för dem att det nedlagda hotellet tagits över av hemlösa.

I hotellet träffade de Emelie. En då 23-årig tjej med mörkt hår och mörka ögon, som den senaste ­tiden gjort hotellet till sitt hem.

Emelie fick snabbt en central roll i filmen och i kontakten med henne föddes också en vänskap trots att kameran ständigt var närvarande.

– Emelie är en väldigt öppen och karismatiskt person, vilket gjorde att vi klickade snabbt med henne, säger Roxane.

Men relationen blev inte oproblematisk. Att lämna hotellet och Emelie efter en inspelningsdag för att gå hem till sig gjorde ont.

– Det kändes jättefel och blev ett stort problem med att fortsätta göra filmen. Det var något vi inte alls hade räknat med, men som blev skitjobbigt, säger Roxane.

Knappt en månad efter att de påbörjat dokumentärfilmen startade en sedan länge planerade rivning av hotellet och Emelie och alla andra som bodde där tvingades ge sig ut på gatan.

I filmens andra halva får tittaren följa med när relationen mellan Emelie, Roxane och Moa utvecklas. Men nu har Hotell Kristineberg bytts ut mot Stockholms gator, trapphus och tunnelbanor.

Nu, tre år senare, är kontakten med Emelie sporadisk. Men hon har sett filmen och gillade den.

Det var avgörande för att filmen skulle visas, vilket skedde på dokumentärfilmsfestivalen Doc Lounge på Trädgården på Södermalm i början av augusti.

– Jag har märkt hur svårt det är att skildra människor som av någon anledning har hamnat under en på den sociala stegen. Men jag tycker att vi lyckades med det. Vi har hela tiden varit ärliga med problematiken och hade inte Emelie gillat filmen hade vi aldrig visat den, säger Roxane.