Nemat lever fortfarande i ovisshet

Flyktingkille Nemat
Nemat Mohammadi är orolig efter ålderstestet.
Nemat Mohammadi, från Afghanistan, går i nian på Sturebyskolan och kom till Sverige för två år sedan.
Han har fortfarande inte fått sitt ärende prövat och lever med ständig oro och ovisshet.
– Jag tänker på det hela tiden, säger han.

Nemat Mohammadi utstrålar fortfarande positiv energi och leendet är nära till hands. Men oron tar allt större plats. Efter två år har Migrationsverket ännu inte prövat hans ansökan.

– Jag tänker på det hela tiden. Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får stanna. Jag har ingenting i Afghanistan, ingen framtid. De kommer att döda mig.

Var 16 pojkar i klassen

Våren 2016 träffade vi Nemat Mohammadi första gången. De var då 16 killar i förberedelseklassen på Sturebyskolan. Alla ensamkommande, de flesta från Afghanistan. De var fulla av förväntan över det nya livet.

När vi hälsade på i klassen förra hösten pratade vi med Nemat och hans kompisar om m hur de lärt sig svenska, att simma och fått nya intressen. Nemat Mohammadi var med i en teaterföreställning som eleverna satte upp på Dansens hus.

Men de var också oroliga. Två av killarna i klassen hade deporterats till Tyskland. Bara en i klassen hade blivit kallad till en intervju på Migrationsverket – trots att de då varit i Sverige i över ett år.

Nu har de flesta gått vidare till gymnasiet. De är bara två kvar på Sturebyskolan; Nemat och Ali. I höst har de genomgått ett ålderstest. Ali bedömdes vara under 18 år, men Nemat – som själv säger att han är 15 – bedömdes vara äldre.

– Enligt tandmätningen är jag 18 år eller äldre. Vad kan jag göra? Min mamma har fött mig, hon vet hur gammal jag är, säger han.

Jag kan inte sova. Jag lägger mig klockan tio och är vaken till sex på morgonen.

Nemat Mohammadi.

Är mycket orolig efter ålderstestet

Metoderna för att bedöma ålder är ifrågasatta och Migrationsverket har ännu inte fastställt Nemat Mohammadis ålder. Men testet har gjort honom mycket orolig.

– Jag kan inte sova. Jag lägger mig klockan tio och är vaken till sex på morgonen, säger han.

Han får stöd från skolan och han har varit hos en psykolog en gång.

– Men hon ville ge mig tabletter. Jag behöver inga tabletter. Då kommer jag bara sova och bli galen, säger han.

Nemat Mohammadi bodde i Iran innan han kom till Sverige. Han har ingen kontakt med sin familj. Internet finns inte på landsbygden och han vet inte ens om de är kvar i Afghanistan.

Flyktingkille Nemat Mohammadi

Nemat Mohammadi trivs i Sturebyskolan. På fritiden gillar han att spela fotboll och kort med kompisar,

Sedan han kom till Sverige bor han hos en afghansk familj i Östberga där han trivs. Många av ämnena i skolan läser han tillsammans med klass 9 A och han har fått svenska kompisar. Han trivs i skolan, men oron har gjort att han inte riktigt orkar kämpa som förut.

Han vill gå på gymnasiet och drömmen är att bli polis eller mekaniker.

– Jag vill gärna bli polis, jag gillar det. Jag vill ta fast tjuvar, säger han med ett stort leende.

Nytt förslag från regeringen

I måndags presenterade regeringen ett förslag som innebär att ensamkommande barn som kom till Sverige hösten 2015 och har fått avslag kan få en ny chans. De ska ha väntat i mer än 15 månader på besked och ha hunnit fylla 18 år under tiden och studera på gymnasiet. Det är osäkert om de får igenom förslaget i riksdagen och hur många som verkligen berörs av förslaget.

Nemat Mohammadi deltog i demonstrationen på Medborgarplatsen tidigare i höstas.

– Jag var där varje dag, inte på natten, men dagtid, i en vecka. Det kändes bra och varmt att vara där, det var många svenskar där också, säger han.

Jag gläds med alla som får stanna. Jag vill inte att någon ska behöva åka tillbaka till Afghanistan.

Nemat Mohammadi.

Trots sin egen oro orkar han glädjas med andra som får positiva besked. Det bor en annan afghansk kille i samma familj som fått sin ansökan beviljad.

– Jag är glad för hans skull. Jag gläds med alla som får stanna. Jag vill inte att någon ska behöva åka tillbaka till Afghanistan.