Min lokala hjälte

Risk för nödslakt på Vallentunas gårdar

Susanne Andersson i kohagen där gräset i vanliga fall inte är lika torrt så här års.
Susanne Andersson i kohagen där gräset i vanliga fall inte är lika torrt så här års.
I det extrema vädret torkar skörden bort.
Nu närmar sig den punkt då bönderna kan tvingas nödslakta sina djur.
– Men jag vill fortfarande leva på hoppet, säger Susanne Andersson på gården Stora Lundby i Markim.

Hon och hennes man är mjölkbönder och har en besättning på 80 kor och lika många ungdjur.

– Sommaren är den säsong då vi samlar in foder för vintern. Det är ju inte så att vi kan åka till Ica och handla mat till djuren. Vi odlar spannmål och vall, det är därifrån vi får vårt foder, säger hon.

Likadant är det för Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta.

Halverad spannmålsskörd

– Den första höskörden gav mellan 30 och 50 procent mot normalt. Värmen kom så fort i år att växterna blev chockade och slutade växa. Då sätter man hoppet till andraskörden, men den ser inte heller ut att ge många strån. Det sista hoppet är tredjeskörden i september. Skulle den utebli är det riktigt illa. Och sedan är det spannmålsskördarna, de ser ut att bli halverade, säger han.

Därför får hans mjölkkor nu det de skulle äta i vinter. Inte bara blir det mindre hö och spannmål till korna. Även halm, som strös i boxarna, blir det brist på.

Varken han eller Susanne Andersson har varit med om något liknande.

Inget i ladorna

– Någon gång på 90-talet var det också så här, säger Susanne Andersson. Men då fanns det andra delar i Sverige som man kunde köpa foder från. Nu är det likadant i hela landet.

Många led av foderbrist även förra året. Och därför finns inga fjolårslager att ta av i ladorna.

– Många hankade sig fram redan i våras och såg fram mot att kunna släppa ut sina djur på bete. Men det har ju redan torkat bort.

Nu känner sig alltfler bönder nödsakade att skicka sina djur på slakt.

Slakterierna är förtvivlade

Susanne Andersson

– Redan nu börjar vi känna av att det är långa slaktköer, säger Susanne Andersson. Slakterierna är förtvivlade, för djuren skickas inte dit av rätt skäl.

Själv kommer hon antagligen att behöva slakta sina tjurkalvar. Vanligtvis brukar hon kunna sälja dem vidare men om inte köparna heller har foder blir det svårt.

– Men jag vill fortfarande tro på att vi kan få till det och att köerna beror på att bönderna ringt och bokat tid i panik. Kanske blir det inte så farligt som vi tror.

Susann Andersson vädjar nu till oss konsumenter om att köpa svenskt kött.

– Det är det bästa sättet att hjälpa oss nu. Har vi inte foder på gårdarna måste vi ju få iväg våra djur på en normal slakt. Annars måste vi nödslakta hemma. Det är fruktansvärt och sker i vanliga fall bara när vi har sjuka djur. Men de slaktar inte mer än de kan sälja.

Vill ha rotblöta

Allra helst skulle hon förstås vilja få regn. Mycket regn.

– Vi behöver ett par dagars ihållande regn så att det verkligen kommer ner i rotsystemen. Och sedan värme.

Prognosen ger dock inget hopp om det. På fredagseftermiddagen spås inte en droppe nederbörd de närmaste tio dygnen.