Noel, 7, ser fram emot hemläxor – och raster

Läraren Camilla Schubert hjälper Noel Hallgren med hans namnskylt. ”Jag kan redan skriva lite”, säger Noel.
Läraren Camilla Schubert hjälper Noel Hallgren med hans namnskylt. ”Jag kan redan skriva lite”, säger Noel.
Allvar blandades med pirr när Skanskvarnsskolan tog emot sina nya förstaklassare förra veckan.

En av dem som ser fram emot att sätta sig i skolbänken är 7-årige Noel Hallgren.

– Det ska bli lite roligt att göra läxor, säger han.

Nu har skolan börjat på riktigt för honom och 9 823 andra ettagluttare i Stockholms stad.

Med packade skolväskor, vässade pennor och en stolt hållning intog de nyblivna ettorna i klass 1C klassrummet på Skanskvarnsskolan i Årsta i onsdags. Efter välkomstsången sänktes ljudnivån och förväntningarna riktigt sprakade i luften.

– Det är en stor och speciell dag, säger Camilla Schubert, en av klasslärarna.

Hon har förberett elevernas ankomst med namnskyltar och angivna platser.

Gabriel Simonsson och Noel Hallgren har platser mittemot varandra, och är redan kompisar sedan förskoleklassen förra läsåret.

– Nu ser jag fram emot att lära mig mer. Speciellt matte, det är mitt favoritämne, jag kan redan räkna lite, säger Gabriel.

För snart 7-årige Noel är skolgården och klasskompisarna det bästa med att börja skolan på riktigt.

– Det ska bli roligt att göra läxor såklart, men roligast är nog ändå att vara ute och leka, säger han.

Just läxor verkar ändå vara något som de flesta nya elever längtar efter.

– När barnen får sina skolböcker och läxor blir allt lite mer på riktigt, säger Camilla Schubert.

Hon minns hur det kändes under sin första skoldag på 70-talet.

– Jag stod där med en stor gul skolväska i en grönblommig klänning och var pirrig, säger hon.

Nu har Camilla Schubert varit lärare i mer än tio år och ska följa klass 1C genom de första skolåren.

Någon som varit med ännu längre är Yvonne Gröndal. Hon har jobbat inom fritidsverksamheten på Skanskvarnsskolan sedan 1987.

– Det är en sådan himla skön atmosfär här. Härligare stämning än i de här gamla väggarna finns inte.

Nu ser hon fram emot att få se barnen växa med sina nya uppgifter.

– Det är så häftigt att få följa med på deras resa och träffa dem när de blivit stora och se hur det gått för dem. Det är verkligen speciellt, säger hon.