Nostalgitur med 67-åring

Dan Erik Göransson visar hur fart och broms styrs med vänsterhanden.
Dan Erik Göransson visar hur fart och broms styrs med vänsterhanden.
"Stockholm Södra Lidingöns Järnväg"<b> </b>står de snirkliga bokstäverna på vagnens utsida för.
"Stockholm Södra Lidingöns Järnväg"<b> </b>står de snirkliga bokstäverna på vagnens utsida för.
Dan Erik Göranssons intresse för spårvagnar har inte minskat med åren.
Dan Erik Göranssons intresse för spårvagnar har inte minskat med åren.
Dan Erik Göransson fascination för spårvagnar började innan han knappt kunde gå. På lördag är han guide när Lidingöbanan gästas av en 67-årig klenod.

– Venetianskt röd kallas färgen, säger Dan Erik Göransson, 78, och syftar på utsidan av vagnen.

Tre rejäla kliv upp och in genom vagnsdörren möts vi av mörkt skimrande trä och nätta hatthyllor som inte ser ut att kunna bära mycket mer än just hattar. De röda bänkarna står så tätt att knäna nästan slår ihop. Dan Erik Göransson sitter med boken ”Södra Lidingöbanan” i knät.

– 1949 köpte Lidingöbanan in de här nya vagnarna, som var mycket lyxigare än de man haft sedan start 1914. Stockholms spårvägar hade köpt in samma typ av vagnar några år tidigare. Men de här var ändå lite lyxigare. Jag tror att de till och med hade gardiner.

Med eller utan gardiner. Tre lördagar i augusti har den som vill möjlighet att åka med Lidingövagn 17, som överlevde sina ”kollegor” i vagnhallsbranden 1952 och inte pensionerades och blev museivagn förrän 1993.

– Det gäller att läsa på för det brukar bli många frågor från passagerarna.

Vad är egentligen grejen med gamla spårvagnar?

– Varifrån intresset kommer vet jag inte. Mina föräldrar hade ingenting med spårvagnar att göra. Men jag vet att jag innan jag knappt lärt mig gå spände upp snören mellan möbler och lekte att det var ett spårvägsnät.

Den 13, 20 och 27 augusti körs Lidingövagn 17 mellan Ropsten och Gåshaga brygga med stopp vid Aga, Brevik och Baggeby. De exakta tiderna finns på Stockholms spårvägars webbplats.