Nu är det hög tid att skörda

Nu är det skördetid i Vaxmyra koloniträdgårdsförening i Runby. Här odlar flera Väsbybor sin egen mat.

– Jag vill inte behöva köpa rödbetor, gurka och dill, säger Gunilla Eriksson.

Det lyser i Gunilla Erikssons rabatter och växthus. Här växer bland annat tomater, spetspaprika, bönor, rödbetor och alla sorters blommor.

Från valborg till september byter hon bostaden i Smedby mot kolonilotten i Runby.

– Det är jättehärligt, jag får vara ute hela dagarna, rör mig, pysslar med saker och får lugn och ro samtidigt som det är social samvaro och man har grannarna nära, säger hon.

Den här sommaren har inte varit den bästa ur odlingssynpunkt eftersom det var för blött när det var såningstid, så Gunillas skörd är mindre än vanligt men hon har ändå en hel del att skörda.

Just nu är det mest tomater, men paprikan är på gång och det är snart dags för rödbetor, gurka, morötter och bönor.

– Jag brukar göra ättiksinläggningar av rödbetor och äta till pytt i panna och lägga in saltgurka. Jag vill inte behöva köpa sådant eller dill och persilja utan fryser eller torkar och använder i matlagningen. Det blir mer och mer ekologiskt.

När Lokaltidningen Mitt i kommer på besök doftar hela lotten av nybakad äppelpaj. Äpplena har hon fått av grannen Kerstin Agnäs som är på besök och får smaka.

– Vi odlar olika sorter så vi brukar göra så att vi går runt till varandra och plockar vartefter de mognar, säger Gunilla.

Förutom pajer gillar hon att laga mat med det hon odlar exempelvis tomatsåser, soppor och vegetarisk lasagne.

Hon torkar även äppelskivor och squash. Och håller på att göra en romtopf – en slags dessert med bär, frukt, rom och socker.

Kolonistugan köpte hon 2008 i samband med att hon skulle bli pensionär. Och sedan hon blev änka för 2,5 år sedan har lotten blivit ännu mer betydelsefull.

– Att vara här gör livet värt att leva. Jag vet inte om jag tycker att det hade varit någon vits med någonting om jag bara hade suttit i en halvmörk lägenhet, säger hon.

Jag tycker om att odla ätbara saker och använda vartefter de mognar, men använder inte så mycket recept utan provar mig fram, säger Gunilla Eriksson.