Det är onsdag, klockan närmar sig halv två och snälla volontärdamer dukar fram hembakade tårtor och kaffe i Mattiasgården vid Vallentuna kyrka. I dag är det fest, för nu har beskedet kommit att de populära Lill-lördagarna är säkrade.

– Det är så roligt för det finns ju inget för de vuxna med funktionsvariation, säger eldsjälen och tidigare kommunpolitikern Birgitta Karlsson. Det har varit jättetrögt, men jag är förbaskat envis och jag gav mig inte. Det är det viktigaste man kan göra för dem som inte kan tala för sig själva.

Moussa Cham blev glad när han fick veta att verksamheten är säkrad.

Louise Kristoffersson

En gång i månaden samlas vuxna med funktionsnedsättning här för att umgås och dansa till levande musik, ett välkommet avbrott i en annars ganska händelselös vardag. Unga funktionsvarierade kan ta del av mängder med aktiviteter, men de vuxna glöms ofta bort. 

Därför strömmar nu deltagare från dagliga verksamheter och gruppboenden in och slår sig ner vid borden för att fika innan seniorbandet Rockarna har börjat spela.

Birgitta Karlsson har jobbat med Lill-lördagarna i fyra år. Nu kan hon pusta ut.

Louise Kristoffersson

När Mitt i Vallentuna besökte Lill-lördagen för ett år sedan var verksamheten nedläggningshotad och kommunen ville inte skjuta till de pengar som behövdes för att driva den vidare.

Men nu blir det kultur- och fritidsförvaltningarna som bidrar med de medel som behövs för att verksamheten ska bli permanent. Formellt kommer kommunen att stå för innehållet och kyrkan för lokalen.

Jonas Bodin, diakon på Vallentuna församling, och Anette Fahlcrantz, samordnare på fritidsförvaltningen.

Louise Kristoffersson

– Om inte kommunen gått in hade vi fått avsluta projektet, säger diakon Jonas Bodin. Vi är också väldigt tacksamma över alla sponsorer.

Cecilia Lind är en av de första ut på dansgolvet. Hon är här med sin assistent Cathrine Isstrand. Eftersom hon har assistans får hon inte längre gå på daglig verksamhet.

För Cecilia Lind är Lill-lördagarna den enda aktivitet hon kan gå på. Det är fem år sedan hon fick sluta på dagliga verksamheten.

Louise Kristoffersson

– Så det här är jättebra för att få komma ut och göra något annat. Och det är i Vallentuna där Cecilia bor. Vi kommer varje månad. Det är toppen att det får vara kvar. Men vi skulle önska att det vore oftare än fyra gånger per termin, säger Cathrine Isstrand.