Nu har bävrarna kommit till Alvik

Det finns ett 30-tal bävrar i Stockholm. Nu har några av dem flyttat till Alvik – antagligen från Kungsholmen.

I ett område vid vattnet i Alvik syns just nu tydliga spår av bäver. En som noterat detta är Gunnel Bodin i Traneberg. Hon går längs promenadvägen under bron till Stora Essingen med sin spanska vattenhund Sinus varje dag. Precis innan bron, om man kommer från Alvikshållet, finns både bon och ett stort antal avgnagda trädstammar.

– Jag upptäckte det här för kanske tre veckor sedan, säger hon.

– Det ser nästan ut som konstverk där de gnagt. Det är fantastiskt och förvånande att se vad det kan göra. De är jätteintressanta djur.

Gunnel Bodin berättar att hon tidigare sett spår av bäver på Kärrsön, men aldrig hemma i Alvik.

Hon tycker att bävrarna ska få vara kvar när de håller till vid vattnet där det mest växer sly.

– Här finns ju ingen värdefull skog och jag har aldrig sett dem uppe i villaträdgårdarna, säger hon.

Det enda hon tycker är lite synd är gnaget på en av de större vackra pilarna som sträcker sig ut över vattnet ett stenkast från Alviks torn.

När lokaltidningen Mitt i skickar en bild på de avgnagda träden i Alvik till Tommy Tuvunger, samordnare för viltvårdarna i Stockholms stad, bekräftar han att det rör sig om bäver.

– Ja, visst är det bäver. När träden är gnagda på det sättet är bäver varit framme, säger han.

Enligt honom finns ett 30-tal individer som rör sig i vattnen kring Stockholm.

– De finns lite överallt, säger han och nämner bland annat Karlbergskanalen, Riddarfjärden, Årsta holmar, Hammarby Sjöstad och på Stora Essingen.

Han har inte tidigare hört talas om att de håller till i Alvik, men säger att de troligen har simmat över från Kungsholmen eller Stora Essingen.

– Det är några minuters simtur för dem. De kan simma mycket snabbare än vi, säger han.

– Det som händer är att en bäverfamilj får ungar och när ungarna blir äldre får de behov av eget revir då breder de ut sig.

Tommy Tuvunger berättar att bävrar började synas i vattnen i Stockholm för cirka fem år. Sedan dess ökar de i mängd hela tiden.

– Men vi håller dem i schack genom avskjutning och stammen är hyfsat kontrollerad, säger han.

Den främsta anledningen till att viltvårdarna håller nere stammen är att bävrarnas ivriga trädfällning.

– De fäller träd till förbannelse och står det halvt fällda träd intill gångstråk och promenadvägar som människor nyttjar blir det en säkerhetsrisk, säger han.

Hur många individer som är okej kan han inte specificera.

– Det finns en baksida på allt. Folk ringer ofta och tycker att vi ska göra något åt bävrarna. Problemet är att de inte har några naturliga fiender i stan.