Nu piper det från askkoppen – igen

För två år sedan tog de anställda på S:t Annagården bort askfatet efter att en fågelmamma byggt bo för sina ungar där.

Men nu har mamman hittat en ny askkopp – på andra sidan huset.

Det var för drygt tre veckor sedan som församlingsgårdens vaktmästare hittade tre fyra nyckläckta ungar i askfatet på husets skuggsida.

Marie Söderberg som ­ibland jobbar på församlingsgården trodde inte sina ögon.

– Jag tänkte att det inte är sant! Jag tror att det är samma fågel som förra gången, den ger verkligen inte upp, säger hon.

De anställda på församlingsgården tog bort askkoppen på husets andra sida efter att fågelungarna flyttat därifrån för två år sedan. I stället ställdes en kruka på marken som människor kan fimpa i.

Men fågelmamman, som verkar tycka att aska och gamla fimpar utgör en trivsam bomiljö, var inte sen att leta upp den andra askkoppen och lägga sina ägg där.

– Fåglarna verkar ju inte störas alls av att bo i ett askfat. Jag tänker att de borde bli störda av alla som kommer och tittar ner på dem men det bryr de sig inte heller om, säger Marie Söderberg.

Personalen har satt upp en stor lapp ovanför askfatet som informerar rökare om att det bor fågelungar därinne. Enligt Naturhistoriska museets jourhavande biolog Rasmus Hovmöller finns det inte mycket annat att göra.

Varför väljer fågeln ett askfat att lägga sina ägg i?

– Det sitter en bit upp och fågeln uppfattar det som ett skyddat läge. Man hittar fågelbon på ganska konstiga ställen ibland, de kan vara väldigt nära människor.

Rasmus Hovmöller menar att det kan ta ytterligare några veckor innan fågelungarna lämnar tillbaka askfatet till rökarna.

– Det beror på vilken fågel det är men det är ju säsong för och det brukar ta många veckor innan småfåglar lämnar boet.