Nu rivs de sista stugorna

Tre generationer. Efter 17 år måste Per Lindblom lämna stugan som tillhört både hans mor och mormor.
Tre generationer. Efter 17 år måste Per Lindblom lämna stugan som tillhört både hans mor och mormor.
1907 uppläts marken till fattiga banarbetare för att de skulle få en täppa att odla på.

106 år senare slängs nu de sista kolonisterna ut från området.

Nu ska idyllen rivas, ­asfalteras och bli en enorm p-plats åt SL.

­Luften är småkylig men frisk när Lokaltidningen Mitt i besöker Ekbackens koloniområde nära postterminalen. De 13 stugorna, som är de sista som återstår av det över 100 år gamla koloniområdet, ligger vackert inbäddade i sensommargrönska. Några vackra perenner gör ett sista försök att blomma ut innan den annalkande kylan kommer att få dem att vissna.

Åke Åkerlund bjuder koloni­grannarna Janerik och Per på kaffe på sin hemtrevliga veranda. Stämningen på samtalet är dock allt annat än trevlig – i alla fall när koloniernas framtid kommer på tal.

Den sista september ska kolonisterna nämligen vara ute ur sina stugor. 106 år av rik kolonihistoria är slut. Idyllen ska rivas och marken asfalteras.

– Vi är såklart väldigt ledsna, ­säger Per Lindblom som haft sin stuga i 17 år.

Posten, som hyr både terminalbyggnaden och marken runt omkring, där kolonierna ligger, ska lämna området och flytta till Rosersberg. Markägaren Terminal real estate Sweden AB (TRES), har i stället tecknat avtal med SL om att de ska få hyra marken i 25 år och bygga en gigantisk bussdepå här.

Planen har redan fått godkänt av kommunfullmäktige och stadsbyggnadsförvaltningen har börjat skissa på ett förslag.

Ansvariga på kommunen har tidigare förklarat att området inte kan fredas från bebyggelse på grund av att detaljplanen från 1977 säger att det ska vara kontor eller laboratorieverksamhet på platsen.

Per, Janerik, Åke och flera andra kolonister har försökt att få hyra en ny markplätt i området av TRES, men förgäves.

– Vi har sagt att vi kan dela på oss, att stugorna inte behöver ligga ihop, och bett om en liten kvadrat mark, men nej, säger Per Lindblom.

Kolonierna vid Tomtebodaterminalen är de sista i området. Från början fanns det 478 kolonier mellan Ingenting och Pampas marina, men i takt med att vägar och byggen brett ut sig har kolonisterna fått maka på sig.

Kolonisterna har svårt att förstå att en asfalterad bussdepå prioriteras före ett 100-årigt kulturarv.

– Det verkar viktigare att bevara terminalbyggnaden än oss här, säger Per Lindblom och pekar på en av stugorna.

Den är byggd av trä från några av de gamla tågvagnarna som stått på bangården intill.

– Den har stått här sedan 1907. Bara trät i sig är kulturhistoria, det har ju huggits ner på 1800-talet, säger Per Lindblom.

Han har själv starka band till sin kolonilott. Både hans mor och mormor har påtat i jorden, och här sprang han omkring som liten. Att nu tvingas riva ner det som generationer byggt upp är känslosamt.

– Det är svårt att ta in. Jag grät när jag sågade sönder mormors gamla möbler.

Lokaltidningen Mitt i har förgäves sökt företrädare för TRES.

Fakta

Kolonilotternas uppgång och fall

1907: Bandirektör Alexander Wiberg överlät jordområdet till SJ:s personal och på så vis skapades Järnvägsmännens koloniområde.

1918: Koloniföreningen bildas och bestod då av 478 lotter på en areal av omkring 77 750 kvm och ett medlemstal av 399 personer.

1960-talet: Koloniföreningen delas upp i Ekbacken och Västra skogen.

1978: Den första icke järn­vägaren fick en kolonilott.

20082013: Västra skogens koloniförening sägs upp då HSB ska bygga på området. Ekbacken sägs upp då TRES ska hyra ut marken till SL.

Källa: Koloniföreningarna