Nu ska det bli enklare att få vila i en gravkammare

På Norra begravningsplatsen är det vanligt med gravkammare och mausoleer.
På Norra begravningsplatsen är det vanligt med gravkammare och mausoleer.
En liten diskret gravsten i en tallskog med små plantor av ljung.

Så brukar det se ut på svenska kyrkogårdar.

Men nu har Kyrkogårdsnämnden sökt pengar för att kunna underlätta byggandet av kammargravar igen.

Precis som arkitekturen förändras över tiden har det kommit och gått olika trender på svenska kyrkogårdar och begravningsplatser. För cirka 100 år sedan övergavs begravningsskicket med stora gravstenar och mäktiga gravkammare för att bli mer anspråkslöst.

Sedan Skogskyrkogården invigdes på 1920-talet har svenska begravningsplatser ofta planerats i harmoni med naturen, gärna i skogsmiljö och med små gravstenar.

Men nu kan den trenden komma att ändras igen. Kyrkogårdsnämnden i Stockholms stad har sökt pengar för att kunna erbjuda byggandet av kammargravar igen på Norra Begravningsplatsen i Solna.

– Det här var vanligare i Sverige förut, framförallt på 1800-talet fram till 1900-talets början. Det är en kultur från Europa där man gärna har större och överdådigt utsmyckade gravar, säger Karin Söderling, handläggare på Kyrkogårdsnämnden.

Kammargrav innebär att dess inre försetts med en kammare för att rymma den gravsattes kropp och gravgåvor. Utförandet på utsidan varierar, kammaren kan täckas med ett stenlock eller så kan man söka lov att få bygga ett gravhus ovanpå.

Även i dag byggs kammargravar, men nämnden har sett att det ibland kan uppstå problem med sättningar och vill nu erbjuda färdiga lösningar.

– Det vi tänker oss är förbyggda lådor i betong som sänks ner i marken. Sedan kan man försluta graven med en skiva som kan kläs med sten, säger Karin Söderling.

Gravskicket ska erbjudas till självkostnadspris.

– Vi har märkt en ökad efterfrågan på detta. Det är en vanlig ortodox tradition, och också bland många romer, som inte vill att kistan ska komma i kontakt med jorden. Det här handlar om att vi ska ge utrymme för mångfald, säger Karin Söderling.

En plats som anses lämplig för det nygamla begravningsskicket ligger i nära anslutning till Lindhagens kulle på Norra begravningsplatsen.

Här finns sedan tidigare en tradition med rikt utsmyckade gravar, både i form av gravkammare och större mausoleer.

– Det handlar om att hitta en plats där de inte sticker ut för mycket, utan smälter in, säger Karin Söderling.

Nämnden ansöker om investeringsmedel för att kunna genomföra projektet under 2016.