Min lokala hjälte

Nu tar Håkan Hemlin igen alla förlorade jular

När söderortsbon Håkan Hemlin missbrukade droger var jul­afton en dag som alla andra, fylld av kampen att överleva.

Som drogfri tar han igen tid med barnen och delar ut klappar till hemlösa.

Drogmissbruk, hemlöshet, rattfylla och fängelse. Håkan Hemlin, 43 år, och hans skandalomsusade liv har prytt löpsedlar i flera år. En tillvaro som skadat relationen med hans tre barn och som fortfarande gör ont att bearbeta.

– Jag har varit en ganska usel pappa, ibland försvann jag bara. Men det var nog bra att de slapp se allt.

De små barnen – Ottilia 8 år, och Elias, 10 år – vet inte så mycket om deras pappas kamp för ett drogfritt liv. Men den äldsta sonen Samuel, 18 år, är fortfarande arg .

– Med all rätt. Men vi har pratat mycket om det och kommit varandra närmare, och i år blir det tredje året i rad som jag har barnen över jul.

När Lokaltidningen Mitt i ringer upp har Håkan Hemlin just dragit sig undan på svärmors torp nere i Herrljunga. Han har ännu inte bestämt om han och barnen ska fira julen här i lugn och ro, eller om det blir bland hemlösa människor på Stockholms gator.

Förra året slog hans barn in julklappar som, tillsammans med mat, delades ut på ett härbärge.

– Jag vill ge mina barn värderingar om att man ska hjälpa andra. De små tycker dessutom att det är jätteroligt att slå in paket.

Själv behöver inte Håkan Hemlin julklappar, säger han. Hans enda önskning är att få mycket kärlek.

– Julen för mig är att träffas i familjen och ha det mysigt. Det behöver inte vara julklappar och springa i affärer. Om det blir för traditionsenligt blir jag stressad. Där är jag dålig.

Under hösten har Håkan Hemlin stått på scenen med föreställningen ”Fragment från två liv”, där han och vännen Jacob Gordin berättar om sina livsöden.

I dag känner sig Håkan Hemlin säker på att inte trilla dit på droger igen.

– Nu känner jag mig jättesäker och jag har ju också nyligen fått en adhd-diagnos, vilket ger svar på mycket. Jag skyller inte på diag­nosen, men nu vet jag varför jag gjort som jag gjort.