Nu vräks camparna från Solvalla

"Jag har suttit helt apatisk och undrat vad som ska hända med en," säger Ove Mases som bott på campingen i ett år.
"Jag har suttit helt apatisk och undrat vad som ska hända med en," säger Ove Mases som bott på campingen i ett år.
Connie don Marco och Titti Rejby från föreningen Musketörerna tycker att stängningen skötts illa av myndigheterna.
Connie don Marco och Titti Rejby från föreningen Musketörerna tycker att stängningen skötts illa av myndigheterna.
Knappt 30 husvagnar i varierande skick stod kvar när Mitt i besökte campingen förra veckan.
Knappt 30 husvagnar i varierande skick stod kvar när Mitt i besökte campingen förra veckan.

Knappt 30 husvagnar i varierande skick står kvar när Mitt i besöker campingen. En husvagn håller på att bogseras ut från området, en annan brann natten innan. Här har ett 60-tal personer bott, vissa i över femton år.

Förra veckan stängde den officiellt. Två betongklossar blockerar entrén. Dagen före vårt besök på campingen stängdes ström och vatten av, trots att ett tiotal bor kvar.

– Det är förjäkligt. Ska folk behöva frysa ihjäl nu också? säger Ove Mases som bott här i ett år.

Hans sambo jobbar deltid och det har räckt för att kunna betala 3 300 kronor i hyra för husvagnsplatsen. Den senaste tiden har oron på campingen varit stor, berättar Ove. Han tycker det är fel att stänga området.

– Jag har suttit helt apatisk och undrat vad som ska hända med en. De gör ett fatalt misstag att stänga, och jag har inte fått någon hjälp att hitta nytt boende. De ser oss inte som människor, de ser oss som trubbel.

Connie don Marco och Titti Rejby från föreningen Musketörerna tittar förbi med varma täcken åt dem som bor kvar. De tycker att stängningen skötts illa av myndigheterna.

– Man kan inte lämna människor så här. Man har vetat om att den ska stänga i flera år utan att fixa något bra alternativ åt de som bor här, säger Titti Rejby.

Många som bor eller har bott här har problem med missbruk och psykisk ohälsa. Fattigdom och skulder är andra orsaker till att människor hamnat på campingen, berättar de.

– Det är svårt att få bostad för vanliga svenssons. Här är det folk med skulder och missbruk, de är inte alltid välkomna som hyresgäster. Det behövs fler alternativa boenden för de här grupperna, som campingar och kollektivhus, säger Connie don Marco.

Toni Mellblom, chef för socialförvaltningen i Spånga-Tensta som har ansvaret för camparna, anser att staden hjälpt till så gott det går genom att ordna platser på vandrarhem, härbergen och hotell.

– Vi har jobbat uppsökande på campingen under hela hösten och intensifierat det arbetet den senaste tiden. De senaste dagarna har vi varit där dagligen. Men det kan vara svårt för oss att få kontakt med dem som bor där. Några är kanske inte hemma, andra vill inte öppna dörren när vi knackar på. Och inte alla vill berätta för oss vad de har för planer, säger han.

Vad händer om de vägrar flytta?

– Det blir en fråga för markägaren. Men ytterst blir det ju en fråga om avhysning. I så fall kommer vi att finnas där för att erbjuda hjälp. Men vår förhoppning är att vi inte ska hamna i det läget.

Volontärerna på Musketörerna tycker att härbärge är ett dåligt, kortsiktigt alternativ.

– Vad ska man hitta på under dagarna? Folk har alla sina saker i husvagnarna, vissa har husdjur, det kan man inte ta med till ett härbärge, säger Titti Rejby.

Ove Mases gläds åt en året runt-plats på en camping i södra Stockholm som han just fått klartecken för.

– Det är en fin camping, precis vid vattnet. Men man hamnar långt bort. Jag kommer att sakna människorna. Jag har fått många goa vänner här.

”De ser oss inte som människor, de ser oss som trubbel.”