Min lokala hjälte

Oklart öde för Agahusen

Helena Oddsen bodde i det röda huset i sju år. Då var det fullt av liv och rörelse i trädgården. Nu står tomten öde och har blivit ett tillhåll för obehöriga.
Helena Oddsen bodde i det röda huset i sju år. Då var det fullt av liv och rörelse i trädgården. Nu står tomten öde och har blivit ett tillhåll för obehöriga.
Nyligen revs ett av de röda ödehusen vid Aga och en del av öns kulturhistoria gick förlorad.

Helena Oddsen växte upp i området och minns en lekfull barndom.

– Det var härligt att bo här, säger hon.

Helena stod nyfiket och tittade ut genom fönstret, det var någon gång i början av 1990-talet. Där nere i trädgården var det fullt med liv och rörelse, kameror och skådespelare. Det var i hennes barndomshem som den populära tv-serien ”Dårfinkar och dönickar” spelades in.

– Jag kommer ihåg inspelningarna väldigt väl. Vi var tvungna att stanna inne och fick inte visa oss i fönstren. Jag minns särskilt den scenen när det var fest i trädgården och en morfar i serien faller ihop och dör. Det var spännande och såg väldigt realistiskt ut, säger Helena.

Hon bodde tillsammans med sin familj på övervåningen i ett av de röda husen på Södra kungsvägen, det som har ett högt torn. På den tiden var inte fönsterluckorna igenspikade med svarta brädor. Det fanns ingen graffiti på husväggarna och trädgården var inte igenvuxen och full med skräp.

Då fanns det en glasveranda med små fina fönsterrutor och en balkong på övervåningen. Grannarna på undervåningen odlade grönsaker i trädgården och Helena brukade sitta på en liten bergknalle och titta på fotbollsmatcherna som pågick på gräsplanen nere vid Aga.

– Jag brukade sitta uppe på berget med en lakritspipa i munnen och referera matcherna. Det var mycket lek i trädgården och man hade nära till kompisarna, säger Helena.

En gång i tiden var de tre röda husen arbetarbostäder för Aga. Helenas morfar jobbade på Aga och det var genom de kontakterna som familjen kom att flytta in i huset. Redan då var huset slitet, berättar Helena, och nu är det länge sedan någon bodde i husen.

JM tog över som ägare till två av de röda husen för ett femtontal år sedan. De ingick helt enkelt i köpet när JM förvärvade Dalénum­området.

– Husen var i väldigt dåligt skick redan när de hamnade i vår ägo. Vi har upprätthållit befintligt skick och sett till att det är en säker plats, säger Sepideh Imani som är kommunikationschef på JM.

Mitt i har tidigare skrivit om hur grannar klagat över att husen blivit tillhåll för obehöriga. Tidigare i somras brann ett av husen, det som ligger närmast bron och som ägs av fastighetsbolaget Diligentia. Branden skyndande på en redan påbörjad rivningsprocess och huset jämnades med marken bara några veckor senare. Vad som händer med JM:s två kvarvarande hus är fortfarande oklart.

– Vi jobbar med att besluta vad vi ska göra med husen och siktet är att komma med ett besked nu under hösten, säger Imani.

Enligt kommunens bygglovschef Agneta Tarandi är husen klassade som kulturhistoriskt värdefulla men inte skyddade i detaljplanen från 1955 så det finns inga formella skäl att inte bevilja rivning, om det blir aktuellt.

Det kanske är lika bra, tycker Helena Oddsen.

– Det känns tråkigt att det bara står tomt i dag. Om de inte rustar upp eller återskapar huset så är det väl lika bra att det rivs, så länge de dokumenterar husets historia, säger hon.

Fakta

Annan kulturhistoria på ön

Forngravar: Det finns sex gravar på ön, bland annat en i Sticklinge som innehåller 40 gravar från tiden 500 f.Kr. till 1 050 e.Kr.

Bo gård: Räknas som den äldsta gården på ön, med två flyglar och två paviljonger från 1777.

Amorvägen i Bo: Här bodde bland andra boxaren Bosse Högberg och sångerskan Anita Lindblom på 1970-talet. Flera av villorna byggdes på 1920-talet av den tidens ledande arkitekter efter en stadsplan av Sven Markelius.

Källa: Upplev Lidingö