Onneksi olkoon Suomi! *

Marjana Järvelä är en av de nära 100 medlemmarna i Finska klubben. Att prata finska är obligatoriskt på träffarna.
Marjana Järvelä är en av de nära 100 medlemmarna i Finska klubben. Att prata finska är obligatoriskt på träffarna.
Varje vecka träffas ett gäng damer på finska klubben för att dricka öl och uppdatera sig om det senaste. Finskan är obligatorisk. ”Det är vårt språk”, säger Pirkko Liias, (med ljusrosa sjal) Längst fram Marjana Järvelä, till vänster, och Margita Arvoa.
Varje vecka träffas ett gäng damer på finska klubben för att dricka öl och uppdatera sig om det senaste. Finskan är obligatorisk. ”Det är vårt språk”, säger Pirkko Liias, (med ljusrosa sjal) Längst fram Marjana Järvelä, till vänster, och Margita Arvoa.
* Grattis Finland! I dag, den 6 december, är det Finlands självständighetsdag. Finska klubben i Gustavsberg står sig stark med nära 100 medlemmar. Här finns finska flaggor, mängder av keramikkonst och idrottspokaler – samt en välfylld bar.
Fakta

3 anledningar

firar

Några röda marschaller leder ner till källarlokalen i Hästhagen. Här träffas landsmän varje onsdag och lördag kväll för att umgås, spela biljard och kort, fika och dricka öl.

– Det där, bakom disken, lever vi för, säger Olavi Tahvanainen, 60, och pekar på baren precis innanför dörren.

När klubben bjuder in till julbord är snapsen ett obligatoriskt tillbehör. Olavi Tahvanainen och hans vänner vet hur man bäst gör för att inte bita av.

– Konsten är att andas in innan man dricker, hålla andan, svälja och andas ut sen. Då känner man inte av den starka smaken. Men finsk sprit är i och för sig inte så stark, den är så mild som den kan bli, säger han.

På finska klubben förses besökaren dock inte enbart med snapstips utan får även en inblick i Gustavsbergs historia bortom dagens nybyggnation. De flesta av medlemmarna har gemensamt att de alla jobbade på Porslins-fabriken under 60- och 70-talen.

Där jobbade över 500 utländska arbetare från 20 olika nationer. Andelen finska arbetare var störst och än i dag räknar Statistiska centralbyrån med att det finns omkring 1 200 personer med finska rötter i Värmdö.

– Det finns tre anledningar till att det var just finländare som kom. Det var kort avstånd och det krävdes inget inrese- eller arbetstillstånd. Dessutom hade Finland väldigt många som behövde jobb och i Sverige efterfrågades arbetskraft eftersom det föddes förhållandevis få barn på 30-talet, säger Olle Jansson, vid Uppsala universitet, som forskat om arbetskraftsinvandringen.

Finska Kluben i Gustavsberg, Olavi Tahvanainen med Ilpo Ohtonen i baren
Olavi Tahvanainen med Ilpo Ohtonen i baren.

Marjana Järvelä kom till Gustavsberg som 20-åring för att hon ville se världen. Sverige var första anhalten.

– Jag frågade om jobb på fabriken på måndag morgon och efter lunch hade jag anställning, säger hon.

Någon världsomsegling blev det inte. En charmig italienare på fabriken ändrade planerna och relationen resulterade i en dotter. Marjana Järvelä blev kvar i Gustavsberg och i över 20 år arbetade hon med att handmåla porslin på fabriken innan hon utbildade sig till lärare.

– Det var det bästa jobbet jag haft i hela mitt liv. Det fanns många landsmän och det var bra stämning. Vi hade radion på, inga maskiner stod och lät och jag fick måla, säger hon.

Men livet som ny i Gustavsberg var inte enbart enkelt. Även om industrin skrek efter arbetare och finländarna var eftertraktade var allt annorlunda.

– Det kunde uppstå olika konflikter och det var vanligt att det uppstod bråk kring ackorden. Det fanns en inställning bland arbetare att hålla ett visst tempo. Sedan kommer en ung, frisk person som jobbar en sommar och ökar tempot så att gubbarna, som kanske ska hålla 20–30 år till, inte hänger med. Och dessutom råkar man vara utländsk. Men man ska komma ihåg att industrierna hade haft väldigt bökigt att bedriva verksam-heten utan dem, säger Olle Jansson.

Margita Arvo växte upp som svensktalande i Finland. Hon hade svårt att hitta sin plats på fabriken i Gustavsberg.

– Finnarna var för sig själva och svenskarna också. Och jag var ju varken finsk eller svensk utan något mittemellan så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, berättar hon.

Jag hittade min plats till slut, här i Gustavsberg.

Först nu, nära 40 år senare, har hon landat.

– Nu har jag bott längre i Sverige än i Finland. Och jag har familj, säger hon.

Marjana Järvelä nickar.

– I början hade jag mycket hemlängtan och åkte till Finland när jag kunde, men jag hittade min plats till slut, här i Gustavsberg, säger hon.

Läs mer: Finska veteraner står utan bastu

På grund av den gemensamma historien är det viktigt att finska klubben finns, berättar medlemmarna. För de plattformar där det går att utöva finsk kultur och tradition har blivit allt färre.

Förut anordnade Värmdö kommun många finska aktiviteter och det fanns framgångsrika finska idrottsklubbar. Tidigare fanns även Finska bastuveteranerna och föreningar i både Nacka, Tyresö och på Atlas Copco.

I dag är det endast finska klubben i Gustavsberg som lever vidare.

– Vi kallades fyrklövern. Nu finns det bara ett blad kvar, säger Olavi Tahvanainen.

quiz

Svaren hittar du nedanför bilden på mumintrollen.

Characters by Jansson Tove, toys designed by Atelier Fauni, photo taken by Helsingin kaupunginmuseo
Muminfigurer från 50-talet.

svar