Örnarna svävade över tippen

Det var så mulet förra söndagen när örnräknarna var uppe på Hagbytippen att de inte tog några bilder men så här ser en havsörn ut när himlen är blå och solen skiner.
Det var så mulet förra söndagen när örnräknarna var uppe på Hagbytippen att de inte tog några bilder men så här ser en havsörn ut när himlen är blå och solen skiner.
Tre tappra fågelskådare tog sig upp på Hagby­tippen förra söndagen för att räkna havsörn under två timmar.

– Det var så mulet att vi bara såg två örnar­ men det var roligt att vi fick vara med och räkna i år, ­säger ­ornitologen Stefan ­Paulin.

Varje år sedan 1999 räknas örnarna i Mälardalen. Det är fältstationen Rördrommen vid Sörfjärden nära Eskilstuna som samordnar räkningen. Syftet är att hålla koll på örnarna i Mälarens avrinningsområde, inklusive Hjälmaren, ­eftersom örnarna räknas som en miljöindikator.

Men i år var det första gången som även området vid östra Mälaren fick vara med.

– Vi stod där uppe i två timmar, berättar Täbybon Stefan Paulin. Men eftersom det var så dåligt väder var havsörnarna väldigt långt bort. Hade det varit fint väder så hade vi sett vråkar också, och andra rovfåglar.

Han berättar att räkningen går till på ett speciellt sätt.

– En operatör ringer en gång i kvarten och stämmer av för att föra protokoll.

I dag är havsörnen en vanlig fågel, men under 1950–1970- talen var den nästan helt borta.

Enligt ­Naturskyddsföreningen fanns det på 70-talet bara omkring 50 fågelpar och 50 ungfåglar kvar i hela ­landet.

Vid den senaste uppskattningen av det svenska beståndet, som ägde rum 2009, fanns det minst 500 vuxna havsörnspar i Sverige. Det innebär att det då fanns minst 1 500 ungfåglar, upp till fem år gamla, som ännu inte bildat par.

Beståndet i hela landet beräknas till minst 2 500 havsörnar runt om i landet.

– På grund av miljögifter var havsörnarnas äggskal så tunnt att det krossades innan ungarna hann kläckas, berättar Stefan Paulin. Många har jobbat väldigt mycket för att få upp beståndet. Nu kan de nästan vara en olägenhet ibland.

Han säger att örnarna framförallt är asätare som lever på skadade eller sjuka gäss och död fisk.

– Under vintern när isen legat på sjöarna kan fiskar ha dött på grund av syrebristen och då är örnarna där. De är ju så stora så de är inga jättebra jägare.