Orren får behålla sitt kafé

Sven-Åke Larsson och Lena Gustavsson dricker kaffe efter maten. Bakom disken står Katarina Zadorska Flack, Therese Billström och Jessika Gertsel.
Sven-Åke Larsson och Lena Gustavsson dricker kaffe efter maten. Bakom disken står Katarina Zadorska Flack, Therese Billström och Jessika Gertsel.
Planerna på att lägga ned restaurang- och kafé­verksamheten på servicehuset Orren i Tumba möttes av protester. Efter att helt ha upphört en tid är serveringen i gång igen.

I september väntar festligheter.

Det har gått drygt två år sedan pensionärerna möttes av chock­beskedet att restaurangen och kaféet på Orren skulle stänga.

– Det var hemskt. Jag vägrar att sitta ensam hemma och äta, säger Lena Gustavsson som bor på service­huset.

Vård- och omsorgsförvaltningen skulle spara pengar och i augusti 2012 försvann matlagningen från köket på Orren. Efter ett par olika koncept i vård- och omsorgsförvaltningens regi tog kommunens dagliga verksamhet över i maj och utökades öppettiderna. Kaféet är nu öppet klockan 9–15 och lunchserveringen mellan 11.30 och 13.30.

– Vi vill att många pensionärer ska hitta hit, men dit har vi inte hunnit riktigt än, säger Annika Gindin, enhetschef för daglig verksamhet.

I september planerar de att bjuda in pensionärer från andra boenden.

– Då ska vi ha grillunch. Vi har mycket planer, men skyndar långsamt, säger hon.

Maten som serveras till vardags kommer ifrån ett centralkök.

– Sedan har vi en salladsbuffé som vi gör i ordning här, säger Katarina Zadorska Flack som jobbar på Orren.

När Lokaltidningen Mitt i träffar pensionärerna Kerstin, Sven-Åke och Lena kommer Katarina Flack och frågar om påtår på kaffet.

De berömmer den trevliga personalen men är oeniga om varmrätterna. Kerstin Roos ligger i mitten åsiktsmässigt.

– Ibland är det bra, men det är ofta ganska slätstruken husmanskost utan finess, säger hon.

Att Orren är en viktig samlingspunkt är de dock eniga om. Lena Gustavsson har hört ett oroande rykte som säger att verksamheten går med förlust och är hotad. Det dementerar Annika Gindin.

– Verksamheten får kosta pengar. De behöver inte oroa sig, säger hon.