På gång rakt in i historien

Anders Djerf i Årsta centrum.
Anders Djerf i Årsta centrum.
Inuti kulturhuset i Årsta.
Inuti kulturhuset i Årsta.
På kolerakyrkogården.
På kolerakyrkogården.
Inuti kyrkan i Årsta.
Inuti kyrkan i Årsta.
Kyrkan i Årsta.
Kyrkan i Årsta.
Kolsyrefabriken i Gröndal.
Kolsyrefabriken i Gröndal.
Bland EPA-hus, barnrikehus och en premiärbiograf.

Konstnären Anders Djerf tar oss med på en historisk vandring i Årsta - ett hypermodernt miniatyrsamhälle på 50-talet

Han går också i historiens fotspår på andra håll i söderort.

– Det finns så många pärlor här att berätta om, säger Anders Djerf.

Vi står på Årsta torg en grå och råkall marsdag. Det är ungefär likadant väder som det var när Årsta centrum invigdes den 1 november 1953. Men då var det festligt värre och fullt med folk på torget.

Planerna började ta form redan under 1930-talet, men kom av sig under andra världskriget. De första husen stod klara i slutet av 1940-talet. Exempelvis längan utefter Hjälmarsvägen där det redan då fanns apotek och läkarmottagning. Sedan fortsatte den nya stadsdelen att växa fram under 1950-talet.

– Precis som Vällingby var Årsta en så kallad ABC-stad (arbete, bostad och kultur) om än i betydligt mindre skala. Från början skulle tunnelbanan dras hit, men sedan skrinlades de planerna, säger Anders Djerf.

Han är konstnär och frilansande kulturarbetare och leder stadsvandringar runt om i söderort. Det är historiska vandringar med teman som kont, kultur och stadsmiljö.

– Det finns många nyinflyttade i exempelvis Årsta som gärna vill veta mer om sin nya stadsdels historia. Under de 15 år som jag har bott här har rullatorerna bytts ut mot barnvagnar, säger han.

50-talet har varit i ropet ett bra tag och Årsta är en utpräglad 50-talsstadsdel.

– Det är superunikt i sin gestaltning. Det har även internationellt intresse. Allt är så genomtänkt, säger Anders Djerf.

Årsta är verkligen ett miniatyrsamhälle. Här fanns en premiärbiograf och kulturhus med en riktig teaterscen.

– De här stora hangardörrarna kan öppnas så att scenen spegelvänds och blir en utomhusscen, berättar Anders Djerf när vi står borta vid utomhusscenen.

Skolan i Årsta hade ingen idrottssal så det fanns ribbstolar inne i teatern som fick fungera som gymnastiksal om dagarna. Biblioteket tjänstgjorde som församlingslokal.

Barnrikehusen byggdes och många barnfamiljer flyttade in. Årsta var en modern stadsdel. Här fanns rinnande varmt och kallt vatten och centralvärme. Man behövde inte elda i kakelugnar som i innerstan.

– Där nere är EPA-husen som stod klara 1947. De byggdes för expediter som arbetade i EPA-varuhusen. Alla lägenheter är på 24 kvadratmeter. De fick inte ha karlar där efter klockan 22 och det fick inte bo några barn där, säger Anders Djerf.

Vi fortsätter upp till kyrkan. Det bildades en förening redan 1945, men det skulle dröja 66 år innan kyrkan stod klar. De stora fönstren öppnar sig mot himlen och välkomnar ljuset in i den vackra lokalen.

– De där fönstren är beställda från Holland, det var nära att de inte kom fram i tid till invigningen. Det finns så mycket att berätta. Jag skulle kunna ha en vandring som bara handlade om kyrkan, säger Anders Djerf.

Hans turer rör sig från kolerakyrkogården i Hammarby och Slakthusområdet till kolsyrefabriken i Gröndal via Liljeholmskajen.

– Där hade vin- och spritfabriken tre vinbåtar som körde dit vin och sedan hade de en egen järnväg som transporterade vinet vidare. Men det är ju en annan historia, säger Anders Djerf.