Inga pengar till förfallet stationshus

Det blev nej från kommunen, men från en kunglig stiftelse har det kommit pengar.
Det blev nej från kommunen, men från en kunglig stiftelse har det kommit pengar.
Färgen flagnar och fönstren är otäta.
Det gamla stationshuset i Frösunda behöver renoveras.
Men kommunen vill inte bidra med några pengar.

– Ja, där ser man, säger Margareta Hellsten samlat. Nu får vi se hur vi ska göra. För vi tycker att vi har uttömt alla möjligheter nu.

Hon är ordförande i hembygdsföreningen i Frösunda. De har just fått veta att det inte blir något bidrag från kommunen för att rusta upp stationshuset i Frösunda. Och det gör henne lite arg.

– Vi har ingen affär kvar, ingen post och skolorna är borta. Skulle vi inte kunna få 300 000 då? Vi tror ju att vi kan tillföra kommunen något. 

Hon säger att stationshuset i Frösunda är unikt eftersom det är det bäst bevarade på Roslagsbanan och samtidigt öppet för allmänheten.

Postkontor

När det öppnade 1885 var det rödmålat och hade snickarglädje utmed takfot och fönsterfoder. På nedervåningen var det vänthall för första och andra klass samt ett postkontor. Ovanpå bodde stinsen.

Tjurar kunde skickas på tåget för att betäcka någon annanstans

Margareta Hellsten

– Stationshuset berättar om en tid då samhället förändrades. Det fanns två stickspår här då. Ett gick till en såg, ett till ett mejeri här bredvid. Samtidigt byggdes en affär här. Och hit kördes mjölk från närliggande socknar och gick på järnväg in till stan. Man skickade djur på tåget. Tjurar kunde skickas på tåg för att betäcka någon annanstans, berättar Margareta Hellsten.

I dag är har Frösunda hembygdsförening sina lokaler i stationshuset. Övervåningen hyrs ut som bostad.

Från början var stationshusen utmed Kårstalinjen röda. Under andra världskriget målades de om med gul oljefärg. Hembygdsföreningen vill återställa till den ursprungliga färgen.

Den sista stinsen slutade i slutet av 60-talet. 1972 tog SL över Roslagsbanan från SJ. Då stod huset tomt och det diskuterades om det skulle kunna bli klubblokal för Vallentunas raggare. Det gillade inte Frösundaborna som var oroliga för bus.

1976 ville SL riva. Frösundas befolkning protesterade. Kulturnämndens ordförande i Vallentuna likaså. Det bildades telefonkedjor och hölls möten. Till sist gav SL med sig och den nybildade hembygdsföreningen fick ta över huset. 

Insamlingsbössor

Det var då i ett bedrövligt skick. Eftersom det skulle rivas hade ungdomar fått gå loss i stationshuset, som nu gapade med krossade fönster och förstörd inredning.

Hembygdsföreningen fick inte mycket pengar av kommunen då heller. Men de lyckades ändå rusta upp huset.

– Vi fick 2000 kronor från kommunalrådet Wikström, lika mycket som Vallentuna hembygdsförening fick för att underhålla kvarnen. Så vi stod med bössor på Östra station. Och vi samlade själva in material, som fönster.

Under ett år jobbade föreningen på lördagarna med att ställa huset i ordning.

Färgen har flagnat, panelen har lappats och lagats. Men huset har inte målats om på 40 år.

Nu behöver huset tas om hand igen, vilket går på 600 000 kronor. 170 000 kronor har föreningen fått av Gustav VI Adolfs stiftelse för svensk kultur. 100 000 har de själva.

– Hade vi fått pengarna vi sökt hos kommunen hade vi klarat det. Men nu kommer det dröja. 

Kulturnämndens förklaring är enkel: de har bara 180 000 kronor att fördela till föreningsbidrag och det ska räcka till alla kommunens föreningar.

För 42 år sedan klarade ni det med ideella krafter, varför måste ni ha bidrag?

– Det har gått så långt och man känner att det behövs kunskap. Och det kostar mycket mer pengar. Det måste vara fackfolk som gör jobbet. Vi har inte folk som klarar att lägga om hela huset. Det går inte.