Min lokala hjälte

Pensionärer håller ställningarna på akuten

Inga-Lill Holgersson, 69, och Sinikka Isoaho, 67, fortsätter jobba efter pensionen.
Inga-Lill Holgersson, 69, och Sinikka Isoaho, 67, fortsätter jobba efter pensionen.
Den här dagen är tre av fyra sköterskor på närakuten pensionärer som hoppar in.
Den här dagen är tre av fyra sköterskor på närakuten pensionärer som hoppar in.
Det är brist på personal inom vården. Vore det inte för pensionärer som Sinikka Isoaho och Inga-Lill Holgersson skulle det vara ännu värre.
Den här dagen är tre av fyra sjuksköterskor på närakuten vid Huddinge sjukhus pensionärer.

Sinikka Isoaho, 67, har jobbat som sjuksköterska i 45 år, varav de senaste 16 på Huddinge sjukhus akutmottagning.

Hon gick i pension för två år sedan, men fortsätter att jobba några dagar i månaden. Och så här under sportlovet är det förstås många av den ordinarie personalen som vill vara lediga.

– De ringer och frågar och tjatar på mig… säger hon.

– Fast egentligen tyckte jag det var jobbigt att vara helledig. Nu jobbar jag när det passar mig, och jag tycker fortfarande det är roligt med sjukvård, och att få göra en insats.

Roligt att få göra en insats

Sinikka Isoaho

Kollegan Inga-Lill Holgersson har hunnit fylla 69. Hon jobbade som distriktssköterska i Tullinge innan pensionen. Nu jobbar hon på Huddinge sjukhus sex dagar i månaden.

– Det är roligt. Och så är det ju bra med extra pengar, säger hon.

Landstinget har svårt att rekrytera och behålla personal, och notan för inhyrda sjuksköterskor och läkare blir allt högre.

– Bristen på personal gör att folk sliter och stressar. De måste bemanna ordentligt, säger Inga-Lill Holgersson.

Sinikka Isoaho, som varit fackligt aktiv, menar att personalomsättningen är ett stort problem. Efter att ha varit borta från akutmottagningen ett par år känner hon nu inte igen någon därinne.

– Landstinget måste vara mer rädd om sin personal och se till att arbetsmiljön är bra. Vården i dag är apparatintensiv, det är mer komplicerade behandlingar och fler multisjuka äldre patienter. Och på avdelning ligger svårt sjuka som förr låg på intensiven. Det skapar också stress, säger hon.

Lönen är förstås också viktig, tycker Sinikka Isoaho, framför allt att det finns en löneutveckling. För dem som jobbat länge och har specialistkompetens är det lite surt när yngre och mindre erfarna kommer in på nästan samma lön, menar hon.