Sedan 1990 har pepparkakshustävlingen varit en kär tradition och beskrivs av ArkDes, Statens centrum för arkitektur och design, som Sveriges kanske mest väldoftande utställning. 

Över hundra ätbara bidrag har i år lämnats in, alla under temat comeback. Arkitekter, formgivare och bagare tävlar i egen kategori, barn upp till 12 år i en och övriga bakare i en tredje. 

– Vi försöker alltid ha ett tema som är så öppet som möjligt så att folk kan göra olika tolkningar. Det kan vi verkligen se att man har gjort i år, säger Sara Sandell, utställningsproducent på ArkDes.

Sara Sandell, ArkDes utställningsproducent och Karin Nilsson, tf överintendent på ArkDes.

Mathilda Nilsson

Stockholms landmärken

Stockholm är rikt representerat i årets tävling, med pepparkaksversioner av bland annat Norra Tornen, Hovet och gasklockan i Hjorthagen.

– Runda former är ju alltid svårt. Men här har de varit genialiska och stärkt upp med knäckebröd i mitten. Allting måste ju vara ätbart, men det behöver inte vara pepparkaka, säger Sara Sandell och pekar på gasklockan.

Ett mer oväntat bidrag är en pepparkaksfisk. "Blubb", som den heter, är en hyllning till alla fiskar som gjort comeback tack vare fiskvandringsleden under nya Slussen.

Även musikvärlden har fått plats i årets comeback-tema, med popband som Abba, Kent och Oasis.

Ljuspunkt i vintermörkret

Karin Nilsson, tillförordnad överintendent på ArkDes, framhåller tävlingens betydelse för museet.

– Det här är en av våra största upplevelser och lockar runt 30 000 besökare varje år. Att bygga pepparkakshus är ett enkelt sätt att skapa sin egen värld och tänka kreativt kring hur man skulle vilja leva, säger hon.

För många erbjuder tävlingen en ljuspunkt i vintermörkret, tror Sara Sandell.

– November och december är lite av en mörk tid och det är mycket saker som händer i världen. Det här är glädje och ljus, det doftar gott, och man imponeras.

Flera av pepparkakshusen har tagit minst 100 timmar, uppskattar Sara Sandell.

Mathilda Nilsson

Hon tillägger att tävlingen bjuder på något för alla, oavsett ambitionsnivå.

– Allt är inte perfektion utan man kan också se hur svårt det är. Det väcker mycket av de varma känslorna från barndomen samtidigt som det väcker fascination, säger hon.