Min lokala hjälte

Tyresöbon Sofie räddar liv vid Greklands kust

Hunden Tage träffade Sofie utanför flyktinglägret på Lesbos. Nu är han Trollbäckenbo.
Hunden Tage träffade Sofie utanför flyktinglägret på Lesbos. Nu är han Trollbäckenbo.
Sofie Kilander.
Sofie Kilander.
Flyktingbåt åker i land vid kusten på Lesbos.
Flyktingbåt åker i land vid kusten på Lesbos.
Tält i flyktinglägret Moria.
Tält i flyktinglägret Moria.
Sofie Kilander från Trollbäcken drog i höstas till Grekland för att hjälpa människor på flykt. Förklädd i svarta sjalar tog hon sig in i ett stängt flyktingläger och delade ut förnödenheter i smyg.
Nu är hon hemma igen, men i höst åker hon tillbaka på obestämd tid.
– Jag är inte klar än, det finns ingenting som är avslutat med Lesbos, säger hon.

22-åriga Sofie Kilander skulle åka till Grekland på volontärresa i två veckor. Det blev sex månader på den grekiska ön Lesbos.

– Det känns som att här är mitt liv på paus, men där tickar det in människor som inte har skor, som är blöta och som behöver prata, säger Sofie Kilander, som just nu pustar ut hemma i Trollbäcken.

Väl på plats började hon arbeta för hjälporganisationen 2HelpingHands. På egen hand lärde hon sig hur man infiltrerar ett flyktingläger och hur man bäst tar hand om människor i kris.

– Känslan av att hålla om en liten pojke och se hur det får honom att vakna till liv, det var helt fantastiskt och helt obeskrivligt.

Smög sig bakom taggtråden

På ön Lesbos finns idag drygt 8 000 flyktingar och cirka 7 000 i lägret Moria.

– Det verkar som om det är en hemlighet att det finns så mycket människor där. I Sverige verkar folk knappt veta om det.

Inne i lägret tillåts inga utomstående. Men Sofie lärde sig klä sig så hon passade in. I svarta slöjor över huvudet och kroppen vandrade hon in på området. Hon vittnar om misär i form av platsbrist, psykisk ohälsa, brist på mat, undermåliga tält och kyla.

– På samma öar som vi åker på charterresor till bor människor i överfyllda tält och kokar ris på marken.

Foto: Sofie Kilander.

Väntade på stränderna om natten

Flera kvällar i veckan satt Sofie på stranden och spejade ut över det becksvarta Medelhavet.

– Man kunde höra båtarna. Var det dessutom vindstilla så kunde man höra röster ganska långt över vattnet.

Hon berättar att uppåt 70 personer kunde driva i land i en enda gummibåt efter en resa på upp till fyra timmar. Sofie blev deras första möte med Europa. På stranden väntade hon med leksaker, strumpor, filtar, vatten och sjukvårdsutrustning.

– När de kommer fram är de så himla utmattade. De är blöta, rädda och barnen gråter. Det enda vi kunde göra var att ta emot dem och vänta på polisen och bussarna med gallerfönster som skulle ta dem till lägren.

 Jag är inte klar än, det finns ingenting som är avslutat med Lesbos.

Reser tillbaka efter sommaren

Framtidsdrömmen är att plugga till läkare och arbeta som fältvårdare. Men i nuläget söker Sofie jobb i Stockholm. Planen är att samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka tillbaka till Lesbos efter sommaren, även denna gång på obestämd tid.

– Jag är inte klar än, det finns ingenting som är avslutat med Lesbos. Bara den här månaden har det kommit fler båtar än på flera månader. Det känns som att här är mitt liv på paus, men där tickar det in människor som inte har skor, som är blöta och som behöver prata.

Utanför flyktinglägret hittade Sofie valpen Tage. Hon fixade ett pass till honom och tog med honom hem till Trollbäcken. Efter sommaren följer han med tillbaka till Lesbos för att hänga med sin bästa vän.