ANNONS

Pingisens ständiga underdog

En framgångsrik klubb - i för liten kostym.
En framgångsrik klubb - i för liten kostym.
Roy Westin är eldsjälen som hållit i ordförandeklubban sedan 1995.
Roy Westin är eldsjälen som hållit i ordförandeklubban sedan 1995.
"Det har varit mycket tunga beslut", säger han.
"Det har varit mycket tunga beslut", säger han.
J-O Waldner gjorde sin comeback i TKBTK:s lokaler på Lillsjöskolan.
J-O Waldner gjorde sin comeback i TKBTK:s lokaler på Lillsjöskolan.
Pingisklubben TKBTK från Upplands-Bro gick från botten till toppen på åtta år och blev en sensation inom pingisvärlden.
Men när pengarna saknades tvingades klubben till ett kontroversiellt beslut: att sänka sitt eget topplag med flit.
Läs berättelsen om pingisens ständiga underdog - och om J-O:s comeback i en liten gympasal i Kungsängen.
ANNONS

De hade alla odds emot sig, kometlaget från Tibble. Trots det skulle de bevisa för hela sport-Sverige att de var en kraft att räkna med.

På sju år, mellan 2004-2011, avancerade Kungsängen-Tibble BTK från division sju till superettan.

– Det var fantastiskt. Det pratades om oss överallt, säger Roy Westin, ordförande i klubben sedan -95.

TKBTK tog in två finnar, en kuban och veteranerna Peter Gripler och Patrik Thorsell och snart ledde de superettan med marginal. Plötsligt snackade hela pingisvärlden om uppstickaren från Upplands-Bro.

Den verkliga sensationen kom 2012 – då laget nådde högsta ligan, Pingisligan.

Med framgången kom nya problem. Helt plötsligt ställdes andra krav på klubbens lokal. Den lilla hallen i Lillsjöskolan hade bara plats för ett bord och inga läktare.

Uppvärmningsborden fick ställas upp i skolans matsal och besökarna tvingades gå igenom omklädningsrummen för att nå planen.

– Vi blev hånade av andra klubbar och på bloggar. Sportspegeln var här och filmade ”den lilla hallen där pingisligan skulle spelas”, säger Roy Westin.

Roy Westin; ordförande;pingis;Upplands Bro;bordtennis;Kungsängen;foto Åsa Sommarström;reporter Ida Persson;

Roy Westin har varit ordförande i klubben sedan 1995.

 

ANNONS

Hånen tilltog i styrka inför premiärmatchen. J-O Waldner skulle göra comeback i Stockholmsklubben Spårvägen, efter tio år i Tyskland. Tibble-Kungsängen BTK blev gigantens första motståndare, och lottades som hemmalag.

Det var droppen för storklubben Spårvägen. De vägrade låta J-O spela i TKBTK:s ”skithall”.

– De försökte tvinga till sig matchen. Men det var ju vi som hade lottats som hemmalag, säger Roy Westin.

Roy Westin; ordförande;pingis;Upplands Bro;bordtennis;Kungsängen;foto Åsa Sommarström;reporter Ida Persson;

Hallen dög inte, tyckte Spårvägen. Ändå dök J-O upp.

När J-O ändå dök upp kom det som en chock för alla. Tv var inte ens på plats.

– Sportextra ringde mig stup i kvarten för att få reda på vad som hände matchen. Alla ville ju veta hur det gick.

J-O vann, men TKBTK höll sig kvar i ligan. Hela Kungsängen jublade.

Snart kom nästa dråpslag. Efter tre år i högsta serien infördes nya regler, och hallen i Lillsjöskolan var inte längre godkänd. Klubben tvingades resa till Köping och Vällingby för att spela hemmamatcher.

– Det var väldigt tungrott. Vi var det enda laget som spelade hemmamatcher borta, säger Roy Westin.

Resandet slet på spelarna. Dessutom var klubben helt beroende av kommunens pengar – ett bidrag som knappt räckte för att finansiera spelare, tränare och matcher.

– Vi tänkte ”det här går inte”. Vi kände att vi skulle må bättre av att ramla ner en serie, säger Roy Westin.

Klubben började diskutera – skulle de orka hålla sig kvar i pingisligan utan en egen hall? Samtalet skulle leda till ett av de mest kontroversiella besluten i Roy Westins tid som ordförande.

– Vi valde att gå ned avsiktligt. Jag sa till styrelsen: ”Avbryter vi inte det här nu, då kör vi i diket”, säger han.

Roy Westin; ordförande;pingis;Upplands Bro;bordtennis;Kungsängen;foto Åsa Sommarström;reporter Ida Persson;

I den lilla hallen får åskådarna trängas på bänkar. Några läktare finns inte.

Men att lägga sig var aldrig ett alternativ, enligt Roy Westin, och spelarna informerades aldrig om planerna. De bästa spelarna togs ur laget – och Roy och hans vänner hoppades att det skulle räcka för förlust.

– Vi ville inte berätta något för spelarna. Det var i princip bara jag och Gripler som visste vad som var på gång.

Han minns det som igår. Matchen som skulle avgöra deras framtid var en derbymatch mot Spårvägen. När alla satt och hoppades på vinst höll Roy Westin tummarna för att laget skulle torska.

– Det är klart att det var tungt. Men vi insåg att det var det enda sättet just då. Vi hade inga pengar eller möjligheter att stanna kvar.

Matchen blev en rysare och trots klubbens ansträngningar blev matchen jämn. Spelarna var helt enkelt för bra.

– Det var nära att det gick åt helvete. Och då menar jag att vi nästan höll oss kvar, säger Roy Westin.

När spelarna fick reda på planerna blev de besvikna. Vissa vände Roy Westin ryggen och lämnade klubben. Elitlaget lades ned och nyligen satte man stopp för division två-laget efter flera år av avancemang.

– Det har varit mycket tunga beslut. Men det är hallen som har varit helt avgörande för oss.

Och det är just löftet om en ny pingishall som håller klubben levande. I februari presenteras de första skisserna för bygg- och miljönämnden.

– Det finns en enorm pingiskunskap i Upplands-Bro och det vore skamligt av både oss och kommunen att inte satsa. Om inte hallen blir av kommer jag bli chockad, säger Roy Westin.

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Upplands-Bro direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.