Louie Skytt, 11, sätter matchbollen mot Filip Mladenovic, 11. Händerna åker i luften och ansiktet spricker upp i ett stort leende. Klasskompisarna får Glömstaskolan jublar och springer fram och kramar om honom.
– Jag har vunnit alla matcher. Men jag tror att jag måste vinna en till för att få åka till Göteborg, säger Louie.
Det är kvalspel i Katarina cup i Fleminghallen, med stundande final i Göteborg i sommar. Ett par hundra barn är på plats på onsdagen på påsklovet. Louie Skytt har en fördel jämfört med många andra som är här.
– Jag går på bordtennis, jag spelar två timmar i veckan.
Han drömmer om att spela stora tävlingar i framtiden.
Som Truls?
– Ja, ungefär, säger han och ler.
Louie Skytt kramas om av klasskompisarna efter att han vunnit ännu en match. Han har en liten hejaklack som följer hans matcher.
Mikael Andersson
Siktar på finalspel
Hela hallen är full av bordtennisbord och ljudnivån är hög. Cupen riktar sig till mellanstadiebarn och alla som vill kan vara med.
Belle Östervall, 11, som också går på Glömstaskolan, hoppas även hon få åka till västkusten.
– Jag tror det för jag vann fyra av fem matcher. Fyra går vidare och det är bara sex tjejer i fyran som är här.
Hon brukar spela pingis på fritids och tycker att det är kul. Hon hörde talas om festivalen av Adam Taal själv.
– Han kom till vår skola. Då ville alla i min klass vara med, men det är inte så många som kom. Jag är den enda tjejen.
Alla som är med i Katarina cup får ett eget racket – ett sexkantigt precis som det Truls Möregårdh har – som de sedan får ta med sig hem och fortsätta spela med.
– Det är snyggare. Mycket bättre än skolans rack, de är trasiga, säger Belle.
Många spelar pingis varje dag, men jag känner ändå ingen som spelat i en klubb, vilket är skitkonstigt.
Belle Östervall från Glömstaskolan har vunnit fyra av fem matcher och hoppas på en finalplats. "Jag är den enda tjejen från min skola som är här", säger hon.
Mikael Andersson
Vill få in barn i föreningslivet
Truls Möregårdh skapade pingisfeber i landet efter OS-succén förra sommaren. Men Adam Taal drog faktiskt i gång Katarina cup innan det.
– Fingertoppskänsla, säger han och skrattar.
Under våren gör festivalen nedslag i olika områden.
– Det fanns ingen musik- och pingisfestival och jag tänkte; varför finns inte det. Det behövs alltid mycket initiativ i socioekonomiskt utsatta ormråden, för att göra vägen in enklare för dem som vill syssla med musik och pingis. Traditionellt är det låg upptagning från de här områdena, vilket är orättvist eftersom det egentligen är den folkligaste sporten, säger Adam Taal.
Han påpekar också att det inte är så stor skillnad på nivån i den här åldern, de flesta kan mötas även om de har olika erfarenhet.
– Många spelar pingis varje dag, men jag känner ändå ingen som spelat i en klubb, vilket är skitkonstigt. Många fler har erfarenhet av pingis än av fotboll eller basket.
Kenan Jaber brukar spela på rasterna på Visättraskolan och ibland på Visättra IP.
Mikael Andersson
Fler kan börja i föreningar
Ett av syftena med cupen är att slussa barn vidare in i föreningslivet och få dem att fortsätta i organiserad form.
En av dem kan vara Kenan Jaber, 10, som går på Visättraskolan.
– Jag brukar spela mycket på raster. Och ibland kör jag på IP.
Han funderar han på att börja spela i en förening.
– Ja, kanske. Pingis är min hobby! Jag gillar fotboll också, men pingis är roligast.
Adam Taal blir utmanad att spela av en del barn. Det är inget fel på hans eget pingis-självförtroende. "Jag är bra, absolut. Topp 50 bland fritidsspelare", säger han och skrattar.
Mikael Andersson