Min lokala hjälte

Pojke i brunn blev riksnyhet

Det var stor uppståndelse på Kontoristvägen den 6 april 1957.

En 7-årig pojke hade fastnat långt ner i en brunn och satt fast i flera timmar innan brandkåren fick upp honom.

– Det var helt tjockt med folk som stod och tittade. Det tog nästan hela dagen att få upp honom, säger hans storebror Carlerik Burman.

Historien om pojken som fastnade i brunnen är fortfarande ett samtalsämne i Hökarängen. Kerstin Björkman kontaktade Lokaltidningen Mitt i efter att ha sett bilden från olyckan i den historiska artikeln om Hökarängen för ett par veckor sedan.

Hon växte upp på Kontorist­vägen och flyttade tillbaka till föräldrahemmet för några år sedan.

När pojken, som hette Håkan Burman, fastnade i avloppsbrunnen var hon tio år.

– Alla barnen sprang dit och tittade. Det spreds som med vinden att det hade fastnat en pojke i brunnen, säger hon.

Även hennes käresta Hasse Samland, som är uppvuxen på Stadsbudsvägen, var på plats.

– Det var en jättestor händelse. När man påminner folk så kommer de ihåg den, trots att det är 60 år sedan. Det var spännande, skulle de få upp honom? Det gick rykten om huruvida han levde eller inte, berättar han.

Det finns olika teorier om hur pojken hamnade i brunnen.

Enligt Hasse Samland började det med en kurragömmalek.

– Han tyckte väl att det var ett bra ställe att gömma sig på.

Med Kerstins hjälp får Lokaltidningen Mitt i till slut tag på pojkens bror, Carlerik Burman. Han är inte övertygad om att det handlade om kurragömma.

– Ingen hoppar väl ner i en brunn? Men helt uteslutet är det väl inte, ungar hittar ju på saker, säger han.

Flera hundra barn stod och tittade på när brandkåren försökte få loss pojken. Till slut fick de gräva upp honom för hand och använda en lyftkran. En besvärande omständighet var att hans ena ben hade vikt sig bakåt, vilket gjorde att han satt ordentligt fast.

Det hela tog flera timmar.

– Det var några granntanter som hissade ner saft i en korg från andra eller tredje våningen av huset, som brandmännen sedan gav honom, berättar Carlerik Burman.

Föräldrarna blev inte glada när de fick veta vad som hänt.

– De var upprörda över att vi syskon inte hade hjälpt till att hålla ögonen på honom.

Carlerik Burman berättar att hans lillebror naturligtvis hade varit rädd, men att han hade klarat sig utan skador. När allt var över verkade han ganska nöjd.

– Han stod ju i händelsernas centrum och fick mycket uppmärksamhet från sina kompisar. Och så blev det blev stora uppslag i riksnyheterna.

Många undrar nog hur det gick för pojken i brunnen?

– Han bodde kvar i Hökarängen tills han var 20 år. Då flyttade han in i min lägenhet inne i stan. Senare bildade han familj, jobbade i butik och utbildade sig till styckmästare.

– Sista delen av livet hade han ett eget företag och jobbade med försäljning, säger Carlerik Burman.