Priserna strös över Josefines unga företag

Josefine Falk, alias Miss Strö, med sitt smaksatta ströbröd.
Josefine Falk, alias Miss Strö, med sitt smaksatta ströbröd.
Extrajobbet på Coop i Västerhaninge fick henne att inse hur mycket mat som slängs i butikerna.
Det blev startskottet för Josefine Falks företag Miss Strö – som gör smaksatt ströbröd av bröd som annars skulle ha kasserats.
Nyss fick hon storslam på UF-mässan.

Hela fyra priser tog Josefine Falk, 19, från Västerhaninge hem på förra veckans mässa för Unga Företagare i Stockholm. Hon vann i kategorierna Årets företag, Årets innovation och Årets vara samt fick andra pris för Årets hållbara företag.

Hennes företag heter Miss Strö och gör smaksatt ströbröd av överblivet matbröd från livsmedelsbutikerna.

Hur kom du på idén?

– Jag jobbade extra på Coop och varje dag fick jag skriva upp hur mycket bröd vi slängde. Det fick mig att tänka på vad man kan göra av det och jag börjad gå ut med bröd till hemlösa och romer i Västerhaninge. För det är verkligen inget fel på brödet, det är bara inte dagsfärskt. Sedan spann jag vidare på hur man kan ta vara på det.

Varje morgon klockan sju går hon till livsmedelsbutikerna i Västerhaninge för att hämta bröd som annars skulle ha slängts.

– Hemma skär jag det i bitar, torkar det och maler det. Sedan får det olika smaksättningar. Det tar lite tid eftersom jag är ensam i företaget. Mamma är kanske inte jätteglad när jag sitter och mal bröd med hörselkåpa i köket vid ettiden på natten, skrattar hon.

Har du tjänat några pengar än?

– Ja, det har jag verkligen gjort. Företaget har en fantastisk vinstmarginal eftersom vi får brödet gratis av butikerna. Vi har fler kunder än förväntat och till och med sådana som är återkommande. Lättast är att beställa via hemsidan eller Intstagram. 

Vad blir nästa steg?

– Att försöka expandera och hyra in företaget i ett storkök eller skolkök så att jag kan lansera det i livsmedelsbutiker eftersom det har uttryckts intresse för våra produkter. Vilket är jätteroligt.

Det låter nästan inte som att du tror på det själv när du berättar.

– Nej, det känns lite som en saga. Något man läser om. När jag pratar om det får jag påminna mig om att det är jag själv som ligger bakom det här. Det är jätteroligt och jag är jättestolt.