Privatiserad vård en lukrativ affär

Ewa Larsson ordöfrande Skarpnöcks stadsdelsnämnd
Ewa Larsson (MP), vice ordförande i stadsdelsnämnden, är kritisk till att personal kan ta över en kommunal verksamhet utan att betala en krona.
Förra året blev det känt att två kommunala chefer tagit över assistansservicen i Skarpnäck – utan politikernas vetskap och utan att kommunen fick en krona.

I dag ägs företaget av ett riskkapitalbolag och är värt upp till 30 miljoner kronor.

Det gick snabbt när assistansservicen i Skarpnäck privatiserades, och i efterhand är flera politiker i nämnden kritiska till hur det gick till.

– Det kändes inte alls bra att vi som politiker inte kunde göra något åt att en verksamhet glider iväg från sidan på det här sättet. Ska man inte driva verksamheten mer så ska den konkurrensutsättas, och det ska fattas politiska beslut, säger Ewa Larsson (MP), vice ordförande i stadsdelsnämnden.

De två cheferna på enheten för personligt stöd, Ulrica Bonaguidi och Anett Nyhuus, hade fört en diskussion med förvaltningen om att göra en så kallad avknoppning av verksamheten.

Men när alliansen i stadshuset tillfälligt stoppade den möjligheten bildade de i stället under sommaren 2010 företaget Bonzi och värvade under sina sista månader på kommunen över samtliga brukare dit.

Då hade nämnden beslutat att verksamheten skulle konkurrensutsättas, men någon upphandling hann aldrig göras.

När nämnden fick reda på vad som hade hänt kunde de i mars förra året bara fatta beslut om att lägga ner enheten för personligt stöd.

I dag är Bonzi värt upp till 30 miljoner kronor, enligt Tomas Hjelström, ekonomie doktor vid Handelshögskolan som har granskat Bonzis årsredovisning som kom i somras.

Samtidigt som Bonzi tog över kommunens assistansservice köptes de upp av assistanskoncernen Team Olivia, vars huvudägare är ett investmentbolag.

Att Team Olivia skulle köpa Bonzi ingick i planerna från början.

Koncernens vd, Karsten Linde, kände Ulrica Bonaguidi sedan tidigare och var den som föreslog att Bonzi skulle bildas när avknoppningen inte blev av.

Enligt honom kände förvaltningen till vad som var på gång.

– Kommunen var så vänligt inställd att de lät Ulrika och Anett sitta kvar i de lokaler som de jobbade i tidigare, säger Karsten Linde, som svarar på frågor för Ulrica Bonaguidis räkning.

Runt årsskiftet 2010-2011 fick assistenterna informationsbrev om att verksamheten skulle privatiseras – på kommunens brevpapper – och bjöds in till möten där de fick veta att de kunde välja mellan att följa med eller bli arbetslösa.

De flesta skrev på i rädsla över att förlora jobbet och allt gick så snabbt att facket aldrig involverades.

Vissa av mötena hölls på uppdrag av förvaltningsledningen, som hävdar att de inte fick veta vad som hade hänt förrän brukarna hade värvats över till det nya företaget.

– Om en brukare byter utförare och vill ha med sina assistenter så måste vi fråga dem om de vill följa med till det nya företaget, säger Lena Borgman, som var Ulrica Bonaguidis närmaste chef.

Vad tyckte du om att hon värvade över brukare från kommunens verksamhet samtidigt som hon var chef på kommunen?

– Jag kan inte säga att hon värvade över brukare medan hon jobbade på kommunen. Hon informerade om att hon skulle sluta och jag tror kanske att hon då sa att hon skulle starta eget och brukarna får välja utförare fritt och valde att gå med henne, säger Lena Borgman.